2008-05-25
Perth
3 minuter pa mig att skriva!! Vi ar i Perth, fastnade har nagra dagar mer an vi tankt for det fanns inga lediga campervans. Men vi har det bra, har hittat en engelsman att slapa med oss pa var road trip. Det ska verkligen bli superjatteroligt att komma ivag, spannande ocksa!! Jag ska kora pa fel sida! Och vi ska sova ute i vildmarken! Och uppleva en massa bra! Nu ar tiden ute! Kram!!!
2008-05-19
byebye Melbourne!
Om några timmar sitter jag och Suzanne på planet till Perth! Om några dagar börjar vår minst 450 mil långa road trip längs västkusten upp till Darwin! Det ska bli superkul och spännande och det kommer bli helt fantastiskt kul tror jag! Men det är svårt, lämna Melbourne, mitt hem, alla här, framför allt en speciellt såklart... Och så alla servitörer, servitriser, diskare och kockar som varit min familj för ett tag, jag kommer sakna allt det där också, även om det varit jobb. I lördags jobbade jag mitt sista skift. Jobbmässigt var det en himla skitkväll, alla gäster var gnälliga och tråkiga, och jag gick mest runt och försökte fatta att det snart var över, vilket varken kändes bra eller dåligt, bara märkligt. Jag fick sluta först iallafall, gick över till Rare och väntade på att Dom och Suzanne skulle bli klara, vi skulle ut och dricka några avskedsdrinkar. Resten av kvällen blev bäst! Vi fick med oss 7-8 till som ville ta farväl av mig och jag kände mig som drottning på balen... eller nåt... vad man nu säger. Det var iallafall supertrevligt, tyckte inte bara jag (som blev bjuden på en drink från var och en, klart det blev trevligt då!), alla hade kul! Innan natten var slut hade jag dessutom fått en halsduk och en bukett blommor som avskedspresent.
Så ja... iallafall... Perth, västkusten, Darwin, tillbaka till Melbourne några dagar, Sydney, Singapore, London, hem!!! Det är inte långt kvar nu! Men upplevas ska det, sista tiden, jag tror att en väldigt bra tid börjar NU!
Så ja... iallafall... Perth, västkusten, Darwin, tillbaka till Melbourne några dagar, Sydney, Singapore, London, hem!!! Det är inte långt kvar nu! Men upplevas ska det, sista tiden, jag tror att en väldigt bra tid börjar NU!
2008-05-01
stackars stackars mig
Jag har varit förkyld sen i måndags, och imorse öste regnet ner, verkligen ÖSTE, så jag bestämde mig för att va sjuk på riktigt idag och inte lämna mitt hem. Det känns bra, jag ligger under täcket och äter glass med sirap och cocopops, läser bok och tycker allmänt synd om mig själv. I måndag mådde jag ok, i tisdags var värsta skitdagen på länge, alla kategorier, och igår kämpade jag mig igenom ännu en dag med dubbla skift trots att halsen gjorde ont ont. Så jag är värd min vila idag.
Jo i tisdags... Jag vaknade förkyld och hes men tog mig iallafall in till stan till Rare (steakhouse nr 2) och hoppades på en lugn lunch, folk verkar fortfarande inte ha hittat dit trots att det varit öppet i typ 3 månader nu. Det kunde jag ju glömma, istället fick jag ett stort bord med 18 hungriga och törstiga män att ta hand om. Gick ju inte att viska där inte... Och inte ville de lämna stället heller, efter några kilo kött och ett antal flaskor vin var de på topphumör. Trots enorma protester från mina gäster (jag var tydligen inte så otrevlig som jag kände mig) kunde jag till slut få min rast iallafall. Därefter hände inte så mycket dåligt, jag åt en stek på Squires, mumsigt som alltid, och sen gick jag och klippte mig, och blev nöjd! Vid sju-tiden började jag jobba igen, och vid åtta-tiden mitt i rusningen gick strömmen på nedervåningen. Allt blev mörkt och rökigt, eftersom inga fläktar fungerade kom all rök från grillen ut i restaurangen. Jag trodde nog, som de flesta, att det skulle lösa sig inom några sekunder eller någon minut iallafall, men så enkelt var det inte. I början fortsatte vi jobba som vanligt, sen fick vi bjuda på lite gratis drinkar m.m som kompensation. När det började dra ut på tiden och röken fortsatte strömma ut (de fortsatte göra mat till gästerna på ovanvåningen som fortfarane hade ljus) lämnade en del gäster, en del gick hem och en del gick till Rare. En del av vår personal blev också skickade över till Rare så kvar var bara jag, manager-dave, cass och retard-pedro. Och jag hade ont i halsen... och röken gjorde det ju inte bättre. Var tvungen att leka rökdykare och dyka ner och hämta mat och dricka till ovanvåningen. Allt blev kaos eftersom dator med notor m.m inte funkade. Inte diskmaskinen heller ju... Elektrikern var en halvtimme bort och sen tog det ytterligare ungefär en timme innan strömmen kom tillbaka. Folk i allmänhet var iallafall schysta och en del tyckte det var mysigt och romantiskt med mörkret och röken. Lite innan 12 hade vi ordnat upp det mesta och jag gick ut mot busshållplatsen. Jag såg att bussen var där, den stod precis vid hållplatsen och väntade på grönt ljus. Jag sprang över gatan och vinkade och knackade men IDIOT-chaffisen låtsades inte se mig. Det är OMÖJLIGT att han inte såg mig. Sen körde han. Då kände jag för att lägga mig på marken och gråta en skvätt. Nästa buss kom bara några minuter senare. Men ändå... himla skitolycksdag helt enkelt.
Jo i tisdags... Jag vaknade förkyld och hes men tog mig iallafall in till stan till Rare (steakhouse nr 2) och hoppades på en lugn lunch, folk verkar fortfarande inte ha hittat dit trots att det varit öppet i typ 3 månader nu. Det kunde jag ju glömma, istället fick jag ett stort bord med 18 hungriga och törstiga män att ta hand om. Gick ju inte att viska där inte... Och inte ville de lämna stället heller, efter några kilo kött och ett antal flaskor vin var de på topphumör. Trots enorma protester från mina gäster (jag var tydligen inte så otrevlig som jag kände mig) kunde jag till slut få min rast iallafall. Därefter hände inte så mycket dåligt, jag åt en stek på Squires, mumsigt som alltid, och sen gick jag och klippte mig, och blev nöjd! Vid sju-tiden började jag jobba igen, och vid åtta-tiden mitt i rusningen gick strömmen på nedervåningen. Allt blev mörkt och rökigt, eftersom inga fläktar fungerade kom all rök från grillen ut i restaurangen. Jag trodde nog, som de flesta, att det skulle lösa sig inom några sekunder eller någon minut iallafall, men så enkelt var det inte. I början fortsatte vi jobba som vanligt, sen fick vi bjuda på lite gratis drinkar m.m som kompensation. När det började dra ut på tiden och röken fortsatte strömma ut (de fortsatte göra mat till gästerna på ovanvåningen som fortfarane hade ljus) lämnade en del gäster, en del gick hem och en del gick till Rare. En del av vår personal blev också skickade över till Rare så kvar var bara jag, manager-dave, cass och retard-pedro. Och jag hade ont i halsen... och röken gjorde det ju inte bättre. Var tvungen att leka rökdykare och dyka ner och hämta mat och dricka till ovanvåningen. Allt blev kaos eftersom dator med notor m.m inte funkade. Inte diskmaskinen heller ju... Elektrikern var en halvtimme bort och sen tog det ytterligare ungefär en timme innan strömmen kom tillbaka. Folk i allmänhet var iallafall schysta och en del tyckte det var mysigt och romantiskt med mörkret och röken. Lite innan 12 hade vi ordnat upp det mesta och jag gick ut mot busshållplatsen. Jag såg att bussen var där, den stod precis vid hållplatsen och väntade på grönt ljus. Jag sprang över gatan och vinkade och knackade men IDIOT-chaffisen låtsades inte se mig. Det är OMÖJLIGT att han inte såg mig. Sen körde han. Då kände jag för att lägga mig på marken och gråta en skvätt. Nästa buss kom bara några minuter senare. Men ändå... himla skitolycksdag helt enkelt.
2008-04-26
26 april
Det händer ju så mycket nu, jag hänger knappt med mig själv! Men jag har iallafall varit i Tasmanien och det var jättejättefint! Bodde hos landets schystaste farbror och faster i Hobart. De bjöd på äventyr runt stan, runt ön, en konsert, en teater, en massa god mat och trevligt sällskap. Solen sken från en klarblå himmel varje dag, torsdag natt till måndag morgon. Men det var svinkallt, ja faktiskt, på riktigt, temperaturen orkade sällan upp över 20. Och i bergen bara några minuters bilresa uppåt var det inte många plusgrader.
Jag behövde verkligen de där dagarnas ledighet, och så skönt att komma bort från storstan ett tag. Jag fick en massa extra energi och väl hemma i Melbourne igen gick 4 dagar i rad med dubbla skift som en dans. Igår var Anzac day = en dags ledigt (ja och så firar man ju lite krigskämpar också men framför allt så är man ledig). Vi skulle egentligen gå på zoo, jag, Tori och Susanne. Men Tori var bakis så Susanne och jag gick på grillfest i en förort istället. Goda korvar, kycklingvingar, football, rödvin&cola och en supersöt hundvalp som åt mina händer och somnade i mitt knä blev en trevlig eftermiddag/kväll. Sen blev jag bjuden på koreansk afton av en korean som jobbar i köket på restaurangen. Men det blev inget med det så på vägen hem gick jag en runda i stan istället, i regnet, med iPod i öronen och tänkte att nu säger de hejdå till mormor där hemma. Sen åkte jag hem och kunde inte sova.
Vad mer? Jo jag är hemlös, i Malmö. Jag blir utsparkad den 31 augusti och sedan kommer någon annan främling bo i min underbara lilla lägenhet på Dalaplan. Sorgligt värre! Men det löser sig, det gör det alltid ju. Till det bästa dessutom. Everything happens for a reason right? Och vad mer? Jo jag tror att jag ska åka till Darwin istället, när jag lämnar Melbourne för mina äventyr. Om inte min älskade syster yster och hennes vaniljyoughurt vill komma hit till Aussie-land och hälsa på, för då blir det andra bullar!
Bilder!!!
2008-04-13
13 april, söndag
Min lilla mormor finns inte mer... Och jag är på andra sidan jorden och kan inte säga hejdå. Det känns lite jobbigt men det får va okej. Men just nu känns det verkligen som jag är långt bort, från allt. Jag tror jag är så långt bort så jag inte riktigt förstår att där hemma finns ingen mormor längre. Jag hade kanske behövt en begravning för att känna det ordentligt. Men jag tror att jag sa hejdå för ett år sen ändå.
Annars är det bra... Börjar bli aningen trött på att jobba så det ska bli skönt att sluta snart och dra iväg på äventyr. Mina planer (som kan ändras hur som helst när som helst) är: Mitten/slutet av maj åker (kanske) jag till Sydney och partajar med Chez en helg. Sen tar jag tåget över till Perth. Det tar 3 dagar... Via Adelaide. Jag undrar om jag kommer bli uttråkad eller om det bara kommer vara jätteskönt att sitta där på tåget och stirra ut i ödemarken kanske med musik i öronen och någon film på datorn (innan batterierna tar slut och man kanske inte kan ladda upp igen på tåget...)?! Alternativet är att flyga. Men jag har ju inte direkt någon brådska någonstans så jag tror nog tåg ändå. Sen gör jag västkusten ända tills det är dags att återvända till Sydney för att flyga till Singapore. Där Callekanin väntar!!! Tjoho! Det kommer bli så kul, längtar redan, även om mina egna äventyr i Oz säkert också blir jättebra!
2008-04-03
imorse jag drömde...
Imorse drömde jag först att jag åkte hem, det var så skönt! Sen drömde jag läskiga grejer. Jag gick på en gata någonstans och såg någon med ett långt svärd gå förbi mig. Precis när han/hon passerat ser jag (genom ögon i nacken?) att han lugnt och sansat sticker svärdet i sig själv mot en vägg. Då först kopplar jag och fattar att det verkligen var ett svärd han hade och att saker och ting inte står rätt till. Jag fattar ett snabbt beslut att bara dra därifrån, någon annan kan ta hand om knäppot som håller på att dö. Men lite längre bort kommer fler med långa svärd, de bara går, sakta, som zombies, så jag är inte rädd än, jag kan lätt springa ifrån dem.
Lite tidigare i drömmen: Jag träffar någon som jobbar typ som taxi-bud, för ett mentalsjukhus, hmm... konstigt jobb, men så var det. Och mamma tyckte att det där låter ju superintressant, hade inte det varit något för mig att göra i framtiden kanske? Jag funderade, och kände att jo, visst, det hade jag nog faktiskt kunnat tänka mig! Jag förstod inte riktigt varför mamma ville det, jag skulle ju för det första vara omringad av psykiskt sjuka och störda människor, och för det andra skulle jag köra bil och vara ute i farliga trafiken hela dagarna. Men whatever, det verkade kul och skönt att mamma tyckte det också!
Sen plötsligt, så är jag alltså jagad av zombies. För även om de är långsamma så blir de fler och fler. Och jag vet inte om de bara vandrar runt där helt oskyldigt med sina svärd eller om de vill sticka svärden i mig. När de börjar sticka svärden i andra runt omkring mig förstår jag dock att de nog inte kommer lämna mig ifred heller. Till att börja med hittar jag människor som jag kan fly tillsammans med och vi försöker gemensamt vinna över svärd-folket. Men efter hand vet jag inte vilka jag kan lite på, vilka som är goda och vilka som är zombies, eller om det över huvud taget finns goda zombies. Jag börjar döda alla jag hittar för säkerhets skull. Jag har inget svärd men jag kväver dem, trampar på halsen medan de ligger ner. Men känslan när jag trampar, och kommer igenom, nästan känner marken... och så vet jag inte om de är goda eller onda, behövde jag döda? Fy, hemsk dröm!!!
För första gången på länge länge, även om jag tänkt på det länge länge, lyckades jag gå upp tidigare än jag måste och hann göra saker på förmiddagen innan jag börjar jobba. Tack hemska dröm... fick mig upp ur sängen iallafall!
Lite tidigare i drömmen: Jag träffar någon som jobbar typ som taxi-bud, för ett mentalsjukhus, hmm... konstigt jobb, men så var det. Och mamma tyckte att det där låter ju superintressant, hade inte det varit något för mig att göra i framtiden kanske? Jag funderade, och kände att jo, visst, det hade jag nog faktiskt kunnat tänka mig! Jag förstod inte riktigt varför mamma ville det, jag skulle ju för det första vara omringad av psykiskt sjuka och störda människor, och för det andra skulle jag köra bil och vara ute i farliga trafiken hela dagarna. Men whatever, det verkade kul och skönt att mamma tyckte det också!
Sen plötsligt, så är jag alltså jagad av zombies. För även om de är långsamma så blir de fler och fler. Och jag vet inte om de bara vandrar runt där helt oskyldigt med sina svärd eller om de vill sticka svärden i mig. När de börjar sticka svärden i andra runt omkring mig förstår jag dock att de nog inte kommer lämna mig ifred heller. Till att börja med hittar jag människor som jag kan fly tillsammans med och vi försöker gemensamt vinna över svärd-folket. Men efter hand vet jag inte vilka jag kan lite på, vilka som är goda och vilka som är zombies, eller om det över huvud taget finns goda zombies. Jag börjar döda alla jag hittar för säkerhets skull. Jag har inget svärd men jag kväver dem, trampar på halsen medan de ligger ner. Men känslan när jag trampar, och kommer igenom, nästan känner marken... och så vet jag inte om de är goda eller onda, behövde jag döda? Fy, hemsk dröm!!!
För första gången på länge länge, även om jag tänkt på det länge länge, lyckades jag gå upp tidigare än jag måste och hann göra saker på förmiddagen innan jag börjar jobba. Tack hemska dröm... fick mig upp ur sängen iallafall!
2008-03-20
En kväll med mig själv
Det är skärtorsdag. Jag skulle jobbat ikväll men gick hem efter en timme! Vi var för många ändå och inget att göra och jag var inte på humör att städa sånt som inte behöver städas eller bara lulla runt och låtsas jobba och prata med de andra töntarna (ja en del iallafall) jag jobbar med. Och framför allt kände jag inte för att fån-le mot gästerna! Istället vandrade jag ut genom dörren och ner genom stan. Gick medvetet inte till närmaste tågstationen för jag ville få tid att tänka. Och lyssna på iPoden... Jag gör det allt för lite, men stan blir annorlunda med soundtrack och jag gillar det. Jag funderade på vad jag skulle göra med min nyvunna frihet för ikväll och kom ganska snabbt fram till: ingenting. Alltså att jag skulle göra ingenting. Och det är precis vad jag gör! Ingenting, med ingen! Och OJ vad jag behöver det! För första gången på evigheter är jag själv. Och jag måste få vara det för annars kommer jag tappa bort mig själv. Det var så längesen så jag hade nästan glömt hur det var att bara umgås med mig själv! Men jag är så extremt trevlig, lättsam, intressant, intelligent, helt enkelt helt underbar, så jag borde verkligen umgås med mig själv oftare!
Missförstå mig rätt, jag gillar människor också. Vissa... Ibland... Förra helgen gillade jag en hel massa människor och hade roligare än på länge länge! Men det är fan att man ska behöva ha kul i hemlighet... hmm... Jag har tänkt en massa på sistone. Men jag tror att jag får återkomma med slutsatserna av mitt tänkande för det är inte riktigt klart än. Det enda jag vet är att jag vill resa och uppleva ännu mer innan jag är klar här. Och jag kan göra precis vad jag vill. Alltså tänker jag göra det.
Missförstå mig rätt, jag gillar människor också. Vissa... Ibland... Förra helgen gillade jag en hel massa människor och hade roligare än på länge länge! Men det är fan att man ska behöva ha kul i hemlighet... hmm... Jag har tänkt en massa på sistone. Men jag tror att jag får återkomma med slutsatserna av mitt tänkande för det är inte riktigt klart än. Det enda jag vet är att jag vill resa och uppleva ännu mer innan jag är klar här. Och jag kan göra precis vad jag vill. Alltså tänker jag göra det.
2008-03-15
f'låt, lite seg
Jag skulle bara vilja be om största möjliga ursäkt för att jag inte bloggar bättre! Och den dåliga ursäkten är: Har flytttat in i ett nytt hus och har inte kunnat koppla upp mig än! Men idag inhandlade jag en trådlös router till rabatt-pris på JB Hi-Fi eftersom min nya house mate jobbar där. Jaja, jag lyckades väl inte helt och hållet med installationen, men internet funkar iallafall! Sen att alla andra i världen kan snylta på vårt internet eftersom jag inte lyckades med set-up:en med lösenord och sånt trams, det struntar jag fullständigt i! För tillfället iallafall...
Nu ska jag åka och jobba och efter jobbet blir det några drinkar och hejdå till Chez som plötlsigt bestämde sig för att flytta till Brisbane. Vi har umgåtts mycket på sistone så det blir lite sorgligt utan henne men det verkar som jag är i en period där jag träffar mycket nya människor så det ska nog bli bra ändå.
Sommaren är inte slut än, senaste dagarna och hela nästa vecka blir det över 30 grader varje dag. När det närmar sig 40 är det aningen segt att göra något över huvud taget men annars är det superskönt! Hinner inte hitta på någon fin avslutning till inlägget för nu måste jag springa till spårvagnen. Åh, just ja, innan idag krockade min spårvagn med en bil, klantigt... Det var lite spännande. Alla utom bilens högra ljuslykta klarade sig dock finfint.
Nu ska jag åka och jobba och efter jobbet blir det några drinkar och hejdå till Chez som plötlsigt bestämde sig för att flytta till Brisbane. Vi har umgåtts mycket på sistone så det blir lite sorgligt utan henne men det verkar som jag är i en period där jag träffar mycket nya människor så det ska nog bli bra ändå.
Sommaren är inte slut än, senaste dagarna och hela nästa vecka blir det över 30 grader varje dag. När det närmar sig 40 är det aningen segt att göra något över huvud taget men annars är det superskönt! Hinner inte hitta på någon fin avslutning till inlägget för nu måste jag springa till spårvagnen. Åh, just ja, innan idag krockade min spårvagn med en bil, klantigt... Det var lite spännande. Alla utom bilens högra ljuslykta klarade sig dock finfint.
2008-02-17
17 feb
Det var VÄRST vad det dröjer med mitt bloggande, det är illa. Jag har ju så mycket att säga! Stora saker, små saker, konkreta små berättelser om mina äventyr och flummiga tankar som flyger genom mitt huvud här på andra sidan jorden. Jag vill ju berätta allt, för att jag ska sakna er mindre, eller mer? För det gör jag... lika bra att erkänna. Det är en ny erfarenhet, att längta hem lite. Det kommer bli grymt att komma hem, jag har tänkt på det en massa. Men samtidigt är jag supernöjd med det livet jag skaffat mig här borta. Jag tänkte på det idag, att jag är stolt över det. För jag har fixat allt det här alldeles själv. Allt man gör hemma härstammar liksom någonstans från något annat. Alltså... t.ex familjen, hur man blev uppfostrad, så mycket man får gratis. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, eller hur jag ska förklara det. Men här har jag verkligen fixat allt själv, och jag tycker jag har fixat det jävligt bra! Jag har ett bra jobb, tjänar massa pengar, träffar schysta människor och nya vänner både på arbetstid och utanför, har tak över huvudet, flyttar in till kollektiv för första gången i mitt liv imorgon, så tak över huvudet en månad till, har en perfekt pojke att dela allt med, solen skiner, sommaren är inte slut än, det kan inte bli så mycket bättre!
moviestars
var är duuu emuuu? Letade förtvivlat efter de vilda djuren. Resultat: 2 emus, 2 döda kängurur, en levande, några svarta svanar, noll koalor.
jag: cool
han: tönt
de ovilda djuren
mäh, varför går ni?!
mest vi två på bild...
...men det är ju bara för att vi är så fina :P
Lika kallt som det ser ut. Men man badar tills man blir blå och sen är det inte mer med det!
Okej, en liten sammanfattning av senaste veckorna:
Blev frisk från påsen, tack för det! Åkte på rodatrip till föräldrar i Portland. Säger inte så mycket mer om det, bilder kan tala tror jag:
moviestars
var är duuu emuuu? Letade förtvivlat efter de vilda djuren. Resultat: 2 emus, 2 döda kängurur, en levande, några svarta svanar, noll koalor.jag: cool
han: tönt
de ovilda djuren
mäh, varför går ni?!
mest vi två på bild...
...men det är ju bara för att vi är så fina :P
Lika kallt som det ser ut. Men man badar tills man blir blå och sen är det inte mer med det!När vi kom hem igen från minisemestern började jag jobba som en dåre. Var rädd att de trott att jag flydde stan och backpackade iväg någonstans istället för att vara sjuk när jag sa att jag inte kunde jobba på 2 veckor. Och att jag därmed inte skulle få så mycket jobb. Men som i 99 fall av 100 var det onödig oro för jag blev placerad på alla skift utom första jobbveckan efter sjuk/minisemester (inte skulle väl JAG?!?! Bara dra iväg sådär?? Nääää jag var SJUK!). Samma veckan efter. Men det är helt ok med jobbet, jag gillar det. Lunch från 12.30, sedan några timmars paus innan kvälls-skiftet. Åka till stranden, hem och slappa, dricka öl och cola på stället next door, gå på stan eller ligga i gräset utanför biblan med iPod och trasiga hörlurar i öronen. De där timmarna mellan skiften är värdefulla och går att spendera på en massa trevliga sätt.
Läggdags nu. Flyttdag imorgon. Och jobbdag. Och invigning. Massa saker händer. Jag återkommer! Massa kramar!
2008-01-28
dagen nere, men mår bättre
I tisdags kväll hämtade jag 2 svenska blondies på Southern Cross tågstation som förvirrat sig ner till Melbourne, till fel flygplats men det löste sig ju! Hemma blev det pizza och sangria, nice! Men där slutade det trevliga. Jag vaknade i onsdags morse med öm och svullen kind. Trodde kanske jag blivit biten av något, man vet ju aldrig i det här landet? Men jag hade ingen aning vad det var, mådde bara allmänt skit eftersom det gjorde ont. Så jag gick till doktorn och fick diagnos påssjuka och order om vila i 2 veckor. Inget jobb... inget umgås med blondies... deppigt värre! I 3 dagar mådde jag skit men sen, lagom till Madde och Matilda (nog?! Kom planet iväg?) flög vidare till Perth började jag må bättre. Nu ser jag inte längre ut som en en-kindad hamster och är inte fullt så hjälplös längre.
Igår var första dagen jag mådde nästan bra så jag samlade energi för att orka mig utanför dörren och hitta någonstans att äta. Stackars lilla sjuka jag fick dock en smärre chock när jag kom ut eftersom det nog var något asiatiskt för-nyår eller något liknande. (Trodde bara det var Rick som ordnade såna?!) Så hela Footscray som vanligtvis kryllar av asiater kryllade ännu mer av asiater och festival och tivoli och fyrverkerier och allt! Jag fick iallafall mat i mig och skönt att komma ut lite. Idag har varit en utan undantag depp-dag. Jag inser att jag inte är frisk än och det kommer ta tid, är fortfarande tråkigt trött och orkar ingenting.
Jag har så mycket tid att tänka nu. Vet inte riktigt hur hälsosamt det är? Jag vet inte riktigt hur saker ska sluta och det upptar en massa grubbel-tid... Med sjukdomen... Jag vill bara att den ska sluta, här och nu, tack och hej! Med huset... Jag vet bara att det kommer sluta, snart måste vi flytta härifrån, var, hur? Jag vet inte vad jag vill... Men om jag visste vad jag ville hade det säkert inte blivit så ändå. Eller så tänker jag bara negativt, men jag skyller på påsviruset. Allt kommer säkert bli bra, oavsett vad som händer. Jag skulle dock behöva en liten påse där jag kunde stoppa allt grubbel. Och sen kunde den bara sjunka ihop och försvinna ut i tomma intet.
Annars är det väl bra... jo det är det, det krävs nog egentligen lite mer än såhär för att ha rätt att gnälla här. Solen skiner, life is good, jag är så nöjd med att jag satte mig själv på ett plan destination down under! Det här är vad jag vill, utan tvekan, även om jag verkligen saknar syster yster!! Och en del andra muppar i stan.
Dagens låtar:
How it ends - Devotchka
Och så Iron and Wine:
Such great heights
The trapeze swinger
Naked as we came
Igår var första dagen jag mådde nästan bra så jag samlade energi för att orka mig utanför dörren och hitta någonstans att äta. Stackars lilla sjuka jag fick dock en smärre chock när jag kom ut eftersom det nog var något asiatiskt för-nyår eller något liknande. (Trodde bara det var Rick som ordnade såna?!) Så hela Footscray som vanligtvis kryllar av asiater kryllade ännu mer av asiater och festival och tivoli och fyrverkerier och allt! Jag fick iallafall mat i mig och skönt att komma ut lite. Idag har varit en utan undantag depp-dag. Jag inser att jag inte är frisk än och det kommer ta tid, är fortfarande tråkigt trött och orkar ingenting.
Jag har så mycket tid att tänka nu. Vet inte riktigt hur hälsosamt det är? Jag vet inte riktigt hur saker ska sluta och det upptar en massa grubbel-tid... Med sjukdomen... Jag vill bara att den ska sluta, här och nu, tack och hej! Med huset... Jag vet bara att det kommer sluta, snart måste vi flytta härifrån, var, hur? Jag vet inte vad jag vill... Men om jag visste vad jag ville hade det säkert inte blivit så ändå. Eller så tänker jag bara negativt, men jag skyller på påsviruset. Allt kommer säkert bli bra, oavsett vad som händer. Jag skulle dock behöva en liten påse där jag kunde stoppa allt grubbel. Och sen kunde den bara sjunka ihop och försvinna ut i tomma intet.
Annars är det väl bra... jo det är det, det krävs nog egentligen lite mer än såhär för att ha rätt att gnälla här. Solen skiner, life is good, jag är så nöjd med att jag satte mig själv på ett plan destination down under! Det här är vad jag vill, utan tvekan, även om jag verkligen saknar syster yster!! Och en del andra muppar i stan.
Dagens låtar:
How it ends - Devotchka
Och så Iron and Wine:
Such great heights
The trapeze swinger
Naked as we came
2008-01-25
2008-01-14
jobb, piratfest och tennis
Min helg var jättebra! Och idag var också jättbra, även om idag inte tillhör helgen för idag är det måndag. Men dagarna spelar mindre roll, även nu när jag jobbar, det känns bra! Ja just ja, kan börja där ju, med jobbet. Första dagen, var ganska nervös faktiskt! Men det gick bra, jag gjorde inte bort mig allt för mycket, och det kändes som det skulle kunna funka. För att aldrig ha jobbat som servitris tyckte jag det gick bra och bossen verkade inte allt för missnöjd heller, trots att jag kanske råkat säga att jag visst har gjort det här lite förr. Andra jobbdagen var i fredags kväll. Busy night, men det kändes ok då också, fick bättre och bättre koll på läget så för min del kändes det mindre stressigt än första dagen. 
Lördag var det stranden, Jon och Anna dök upp lagom till jag var tvungen att lämna för att ta mig till jobbet. Synd, det var en skön eftermiddag på stranden, inte särskilt varmt och inte mycket folk, lugnt. Efter jobbet gick jag till de andra som var hemma hos J&A i deras lägenhet mitt i stan, bara några minuter från där jag jobbar. Anna är en galen tyska och jag och Gil lämnade henne och hennes offer till pojkvän för sig själva ett tag för att reda ut saker, så vi drack lite öl sålänge. När Jon blivit utsläppt ur lägenheten, mötte han upp och vi avverkade 4 barer innan natten tog slut. Det var en bra kväll. Fick även med lite souvenirer hem, som good old times på Jeriko, nästan lika bra som drinkglas! 2 par flip-flop och 3 töntiga kepsar, men med fjantiga kepsar passade vi bra in på sista stället för natten, en fotbollsbar för Engelska fotbollsnördar. Fick sova hos Jon och Anna i stan eftersom sista tåget gått för länge sen. Det blev lite rörigt där hemma, men det slutade ok iallafall, fast Jon fick sova på soffan... hehe, tyska tjejer är knäppa, minst sagt.
Vaknade någon timme senare, men var tvungen att åka hem och ta en snabb dusch innan nästa party började. Jag blev bjuden på staff party med jobbet! Hann inte tänka efter så noga innan jag tackade ja men det lät kul och gratis. Hade gärna sovit lite till söndag morgon men å andra sidan har jag sovit på tok för mycket senaste veckorna ändå så lite sömnbrist var nog bara hälsosamt för mig! Det började med barbeque i baren next door till restaurangen där jag jobbar. Tema: pirat. Jag hade inte hunnit fixa någon utklädnad men de andra hade tagit det väldigt seriöst så det blev ganska knäppt och kul. Efter mat och gratis drinkar (jag klarade av en halv öl, var ändå fortfarande berusad sen kvällen innan) gick två dubbeldäckare fulla med pirater ner till hamnen. Där väntade en båt som tog oss på en fyra timmar lång cruise runt Melbourne.
Det var folk från vår restaurang, stället bredvid, och så lite annat löst folk. Eftersom det tydligen var gratis drinkar för oss anställda på båten också hade jag inte mycket annat val än att dricka några stycken. De flesta drack dock mer än några stycken, men det var hyfsat städat ändå, och en bra fest. Lärde känna en del från mitt jobb bättre, och babblade med några andra också. Vid 7-tiden på kvällen var vi på fastlandet igen och blev bussade till någon nattklubb i Chinatown. Det var märkligt, alldeles ljust ute, kändes snarare som klockan var 5-6 på morgonen och solen precis gått upp istället för 7 på kvällen och solen inte ens på väg ner! Folk lämnade nattklubben ganska snabbt, den var inte så lyckad. Jag lämnade gänget där och mötte upp med Gil & co som var i närheten. Spöade skiten ut allihopa i biljard och sen var jag så trött så jag kunde somna stående så jag åkte hem och somnade som en sten eller stock, whatever.
Idag gick jag upp tidigt för att kolla på tennisen, Australian open som började idag! Det var verkligen kul att se, köpte groundpass så kunde inte gå in till de 2 huvudarenorna där de största namnen spelade men det var kul ändå. Första matchen varade i 4 timmar och slutade 7-5 i tiebreak i skilje. Det var en perfekt tennisdag, sol, inte alltför varmt. Det var ett kul jippo, bra stämning. Jag var tvungen att sticka vid 6-tiden eftersom jag skulle jobba igen. De andra stannade kvar och kollade lite fler matcher. Men jag var inte alltför deppig ändå, jag trivs helt ok på jobbet och framför allt är jag nöjd med att jag gör nåt vettigt, det känns bra. Det är inte många timmar jag jobbar heller, brukar va från 18.30 eller 19 till runt 22. Men med hyfsad dricks utöver lönen klarar jag mig nog trots att det inte blir så många timmar. Eller så får jag fixa något annat jobb också, men just nu trivs jag bra med att bara vara lite lite mindre lat än tidigare! Kvällen på jobbet var lugn, måndag kväll.
Nu ska jag inte jobba förrän fredag vad jag vet, om han inte ringer i veckan... Skönt, fast ja, jag vet, jag borde ju jobba... Men jag måste njuta av det här också. Ska kanske kolla mer tennis imorgon, Thomas Johansson och Sofia Arvidsson spelar då, heja Sweeeeeden! Eller så gör jag något annat skoj imorgon. Jag gillar mitt liv här. Det är som jag hoppades det skulle vara!
Lördag var det stranden, Jon och Anna dök upp lagom till jag var tvungen att lämna för att ta mig till jobbet. Synd, det var en skön eftermiddag på stranden, inte särskilt varmt och inte mycket folk, lugnt. Efter jobbet gick jag till de andra som var hemma hos J&A i deras lägenhet mitt i stan, bara några minuter från där jag jobbar. Anna är en galen tyska och jag och Gil lämnade henne och hennes offer till pojkvän för sig själva ett tag för att reda ut saker, så vi drack lite öl sålänge. När Jon blivit utsläppt ur lägenheten, mötte han upp och vi avverkade 4 barer innan natten tog slut. Det var en bra kväll. Fick även med lite souvenirer hem, som good old times på Jeriko, nästan lika bra som drinkglas! 2 par flip-flop och 3 töntiga kepsar, men med fjantiga kepsar passade vi bra in på sista stället för natten, en fotbollsbar för Engelska fotbollsnördar. Fick sova hos Jon och Anna i stan eftersom sista tåget gått för länge sen. Det blev lite rörigt där hemma, men det slutade ok iallafall, fast Jon fick sova på soffan... hehe, tyska tjejer är knäppa, minst sagt.
Vaknade någon timme senare, men var tvungen att åka hem och ta en snabb dusch innan nästa party började. Jag blev bjuden på staff party med jobbet! Hann inte tänka efter så noga innan jag tackade ja men det lät kul och gratis. Hade gärna sovit lite till söndag morgon men å andra sidan har jag sovit på tok för mycket senaste veckorna ändå så lite sömnbrist var nog bara hälsosamt för mig! Det började med barbeque i baren next door till restaurangen där jag jobbar. Tema: pirat. Jag hade inte hunnit fixa någon utklädnad men de andra hade tagit det väldigt seriöst så det blev ganska knäppt och kul. Efter mat och gratis drinkar (jag klarade av en halv öl, var ändå fortfarande berusad sen kvällen innan) gick två dubbeldäckare fulla med pirater ner till hamnen. Där väntade en båt som tog oss på en fyra timmar lång cruise runt Melbourne.
Det var folk från vår restaurang, stället bredvid, och så lite annat löst folk. Eftersom det tydligen var gratis drinkar för oss anställda på båten också hade jag inte mycket annat val än att dricka några stycken. De flesta drack dock mer än några stycken, men det var hyfsat städat ändå, och en bra fest. Lärde känna en del från mitt jobb bättre, och babblade med några andra också. Vid 7-tiden på kvällen var vi på fastlandet igen och blev bussade till någon nattklubb i Chinatown. Det var märkligt, alldeles ljust ute, kändes snarare som klockan var 5-6 på morgonen och solen precis gått upp istället för 7 på kvällen och solen inte ens på väg ner! Folk lämnade nattklubben ganska snabbt, den var inte så lyckad. Jag lämnade gänget där och mötte upp med Gil & co som var i närheten. Spöade skiten ut allihopa i biljard och sen var jag så trött så jag kunde somna stående så jag åkte hem och somnade som en sten eller stock, whatever.
Idag gick jag upp tidigt för att kolla på tennisen, Australian open som började idag! Det var verkligen kul att se, köpte groundpass så kunde inte gå in till de 2 huvudarenorna där de största namnen spelade men det var kul ändå. Första matchen varade i 4 timmar och slutade 7-5 i tiebreak i skilje. Det var en perfekt tennisdag, sol, inte alltför varmt. Det var ett kul jippo, bra stämning. Jag var tvungen att sticka vid 6-tiden eftersom jag skulle jobba igen. De andra stannade kvar och kollade lite fler matcher. Men jag var inte alltför deppig ändå, jag trivs helt ok på jobbet och framför allt är jag nöjd med att jag gör nåt vettigt, det känns bra. Det är inte många timmar jag jobbar heller, brukar va från 18.30 eller 19 till runt 22. Men med hyfsad dricks utöver lönen klarar jag mig nog trots att det inte blir så många timmar. Eller så får jag fixa något annat jobb också, men just nu trivs jag bra med att bara vara lite lite mindre lat än tidigare! Kvällen på jobbet var lugn, måndag kväll.
Nu ska jag inte jobba förrän fredag vad jag vet, om han inte ringer i veckan... Skönt, fast ja, jag vet, jag borde ju jobba... Men jag måste njuta av det här också. Ska kanske kolla mer tennis imorgon, Thomas Johansson och Sofia Arvidsson spelar då, heja Sweeeeeden! Eller så gör jag något annat skoj imorgon. Jag gillar mitt liv här. Det är som jag hoppades det skulle vara!
2008-01-07
Livstecken, äntligen!
Ja jag vet, galet länge sedan jag skrev något! Och det är knappast för att inget har hänt. Det har bara tagit emot att skriva, av någon anledning, kanske för att det varit så mycket helt enkelt. Men nu känns det lite som att en period tar slut och en annan kommer börja så jag antar att det är bra läge att sammanfatta. Imorgon blir första dagen på vad som förhoppningsvis kommer bli mitt första jobb här. På ett steakhouse i Melbourne city, servera, se glad ut och... ja jag vet inte riktigt vad mer det innebär men jag tror nog jag klarar det finfint. Jag sa visst att jag hade erfarenhet men det har jag ju knappast. Men hur svårt kan det vara? Jag är inte dum i huvet så är inte de dumma i huvet heller så får jag nog fortsätta även om det bara är på prov imorgon. Lat som jag varit har jag knappast ansträngt mig för att skaffa jobb. Första dagen jag var i Melbourne satt jag på en parkering och väntade på Bangkok-Melbourne-Tom som skulle hämta upp mig för en lunch. Innan han dök upp småpratade jag lite med en förbigående kambodian som hette 2ch (ja så hette han, knäppt). Han frågade om jag inte möjligtvis letade jobb för de behövde folk på restaurangen han jobbade på. Då fattade jag hur enkelt det skulle bli att fixa jobb, här ramlar de visst in utan att man ens ber om det! På det stället blev det inget jobb, de "skulle höra av sig" men det gör de ju aldrig. Och jag ansträngde mig inte så mycket för att kontakta dem igen heller. Det jag gjort är att lämna cv på några ställen och efter det gått ut igen, nöjd med att jag trots allt ansträngt mig lite, och sen fortsatt njutit av att vara fri och ledig och på semester.
Efter kuliga dagar i Sydney med madgirl tog jag bussen till Melbourne. 12 timmar var inte så farligt segt, värt att spara in några dollar istället för att flyga, och fick ju dessutom se lite på vägen. Inga kängurur dock, inte då och inte efter det heller, det är illa!!! Possums är det enda jag sett som varit i närheten. Det är söta minikängurur som springer runt i parker lite här och var. Övriga djur som jag träffat på: Kackerlackor, myror, spindlar. Och 2 vovvar på nyårsfesten. Vad ska jag nu berätta om? Gil kanske... börjar bli dags va... Har träffat någon som är väldigt fin och bra och som bidragit med ungefär 99% till att min tid i Melbourne hittills varit så bra! Jag bodde hos honom i student village första veckan här. Jag trivdes bra där, även om jag precis som i Sydney var olaglig inneboende och var tvungen att smygas in och ut. Efter en vecka kom ett brev om att Gil antingen var tvungen att bestämma sig för att stanna längre eller flytta. Inte på grund av mig, jag förblev oupptäckt. Men passande nog blev ett hus i Footscray tomt precis samtidigt. I huset bor några kineser, kompis till Gil, och vi tog på oss ansvaret att passa huset medan de är hemma i Kina över sommaren. Gratis hyra, gratis internet, fram till 19 februari! Så jag antar att jag kan skylla på det också, därför jag varit lat med jobb. Blir ju superbilligt att leva utan hyra! Så, ja... nu har jag visst blivit sambo också. Saker och ting har inte direkt blivit som jag tänkt mig här, men det är bra, allt är bra, det är det enda som räknas.
Vädret kan man alltid prata om också. I Melbourne kan allt hända. Julafton och juldagen hade vi elementen på inomhus. Igår natt var det helt omöjligt att sova eftersom temperaturen vägrade sjunka under 35 ens mitt i natten. 2 fläktar i sovrummet gör ingen större skillnad då. Nu har det blivit svalare igen och det är som svensk sommar ungefär. Men det kan lika gärna skifta igen om någon timme, har hört rykten om att värmen är på väg tillbaka till slutet av veckan. Jag har inte hunnit upptäcka alla stränder än. Varit på St Kilda, Aspendale och Williamstown beach. St Kilda är charterstranden, Aspendale är Skanör,/Falsterbo och Williamstown är Lomma.
Jag har läst 2 böcker sedan sist, som rekommenderas! Tack syster yster för "brev till utlandet", har skrattat högt för mig själv på bussar och tåg så folk stirrat, sånt är kul! Idag i solen utanför biblioteket läste jag klart "Long way down", Nick Hornby. Läs den! Jag har köpt ett par svarta byxor och ett par vita converse. Fått fina örhängen och parfym i julklapp. Träffat Thailand-Barry och couchsurfer-Jason igen här i Melbourne, kul att se lite bekanta ansikten här! Sett Augie March på konsert på min födelsedag. Haft en massa bra dagar och kvällar och nätter, druckit aussie-öl på stranden fast man inte får och badat i havet mitt i natten, bara för att. För att det är det bästa man kan göra, bara göra det, för att man kan. Man får göra precis vad man vill här i livet, man får vara så galen som man bara vågar. Så det tänker jag fortsätta med. Men, om någon tvivlar (och om mamma frågar) så ja, det är klart jag kommer hem igen! Och har faktiskt till och med längtat hem lite smått några gånger. Jag drömmer ofta samma dröm, att jag är hemma för en dag, och sedan åker tillbaka hit. Det är en bra dröm, när anden i flaskan kommer och frågar vad jag vill vet jag vad jag ska säga!
Rörig blogg, men bättre än inget! Sist men inte minst då: Det finns nog (gör det, kanin?!) en vakant plats för att resa i Malaysia med mig under 2 veckor i början av juli, utgår från Singapore. Vem ska följa med? Först till kvarn gäller... eller så långt lagret räcker... eller nåt sånt :-)
Efter kuliga dagar i Sydney med madgirl tog jag bussen till Melbourne. 12 timmar var inte så farligt segt, värt att spara in några dollar istället för att flyga, och fick ju dessutom se lite på vägen. Inga kängurur dock, inte då och inte efter det heller, det är illa!!! Possums är det enda jag sett som varit i närheten. Det är söta minikängurur som springer runt i parker lite här och var. Övriga djur som jag träffat på: Kackerlackor, myror, spindlar. Och 2 vovvar på nyårsfesten. Vad ska jag nu berätta om? Gil kanske... börjar bli dags va... Har träffat någon som är väldigt fin och bra och som bidragit med ungefär 99% till att min tid i Melbourne hittills varit så bra! Jag bodde hos honom i student village första veckan här. Jag trivdes bra där, även om jag precis som i Sydney var olaglig inneboende och var tvungen att smygas in och ut. Efter en vecka kom ett brev om att Gil antingen var tvungen att bestämma sig för att stanna längre eller flytta. Inte på grund av mig, jag förblev oupptäckt. Men passande nog blev ett hus i Footscray tomt precis samtidigt. I huset bor några kineser, kompis till Gil, och vi tog på oss ansvaret att passa huset medan de är hemma i Kina över sommaren. Gratis hyra, gratis internet, fram till 19 februari! Så jag antar att jag kan skylla på det också, därför jag varit lat med jobb. Blir ju superbilligt att leva utan hyra! Så, ja... nu har jag visst blivit sambo också. Saker och ting har inte direkt blivit som jag tänkt mig här, men det är bra, allt är bra, det är det enda som räknas.
Vädret kan man alltid prata om också. I Melbourne kan allt hända. Julafton och juldagen hade vi elementen på inomhus. Igår natt var det helt omöjligt att sova eftersom temperaturen vägrade sjunka under 35 ens mitt i natten. 2 fläktar i sovrummet gör ingen större skillnad då. Nu har det blivit svalare igen och det är som svensk sommar ungefär. Men det kan lika gärna skifta igen om någon timme, har hört rykten om att värmen är på väg tillbaka till slutet av veckan. Jag har inte hunnit upptäcka alla stränder än. Varit på St Kilda, Aspendale och Williamstown beach. St Kilda är charterstranden, Aspendale är Skanör,/Falsterbo och Williamstown är Lomma.
Jag har läst 2 böcker sedan sist, som rekommenderas! Tack syster yster för "brev till utlandet", har skrattat högt för mig själv på bussar och tåg så folk stirrat, sånt är kul! Idag i solen utanför biblioteket läste jag klart "Long way down", Nick Hornby. Läs den! Jag har köpt ett par svarta byxor och ett par vita converse. Fått fina örhängen och parfym i julklapp. Träffat Thailand-Barry och couchsurfer-Jason igen här i Melbourne, kul att se lite bekanta ansikten här! Sett Augie March på konsert på min födelsedag. Haft en massa bra dagar och kvällar och nätter, druckit aussie-öl på stranden fast man inte får och badat i havet mitt i natten, bara för att. För att det är det bästa man kan göra, bara göra det, för att man kan. Man får göra precis vad man vill här i livet, man får vara så galen som man bara vågar. Så det tänker jag fortsätta med. Men, om någon tvivlar (och om mamma frågar) så ja, det är klart jag kommer hem igen! Och har faktiskt till och med längtat hem lite smått några gånger. Jag drömmer ofta samma dröm, att jag är hemma för en dag, och sedan åker tillbaka hit. Det är en bra dröm, när anden i flaskan kommer och frågar vad jag vill vet jag vad jag ska säga!
Rörig blogg, men bättre än inget! Sist men inte minst då: Det finns nog (gör det, kanin?!) en vakant plats för att resa i Malaysia med mig under 2 veckor i början av juli, utgår från Singapore. Vem ska följa med? Först till kvarn gäller... eller så långt lagret räcker... eller nåt sånt :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
