dagen nere, men mår bättre

I tisdags kväll hämtade jag 2 svenska blondies på Southern Cross tågstation som förvirrat sig ner till Melbourne, till fel flygplats men det löste sig ju! Hemma blev det pizza och sangria, nice! Men där slutade det trevliga. Jag vaknade i onsdags morse med öm och svullen kind. Trodde kanske jag blivit biten av något, man vet ju aldrig i det här landet? Men jag hade ingen aning vad det var, mådde bara allmänt skit eftersom det gjorde ont. Så jag gick till doktorn och fick diagnos påssjuka och order om vila i 2 veckor. Inget jobb... inget umgås med blondies... deppigt värre! I 3 dagar mådde jag skit men sen, lagom till Madde och Matilda (nog?! Kom planet iväg?) flög vidare till Perth började jag må bättre. Nu ser jag inte längre ut som en en-kindad hamster och är inte fullt så hjälplös längre.

Igår var första dagen jag mådde nästan bra så jag samlade energi för att orka mig utanför dörren och hitta någonstans att äta. Stackars lilla sjuka jag fick dock en smärre chock när jag kom ut eftersom det nog var något asiatiskt för-nyår eller något liknande. (Trodde bara det var Rick som ordnade såna?!) Så hela Footscray som vanligtvis kryllar av asiater kryllade ännu mer av asiater och festival och tivoli och fyrverkerier och allt! Jag fick iallafall mat i mig och skönt att komma ut lite. Idag har varit en utan undantag depp-dag. Jag inser att jag inte är frisk än och det kommer ta tid, är fortfarande tråkigt trött och orkar ingenting.

Jag har så mycket tid att tänka nu. Vet inte riktigt hur hälsosamt det är? Jag vet inte riktigt hur saker ska sluta och det upptar en massa grubbel-tid... Med sjukdomen... Jag vill bara att den ska sluta, här och nu, tack och hej! Med huset... Jag vet bara att det kommer sluta, snart måste vi flytta härifrån, var, hur? Jag vet inte vad jag vill... Men om jag visste vad jag ville hade det säkert inte blivit så ändå. Eller så tänker jag bara negativt, men jag skyller på påsviruset. Allt kommer säkert bli bra, oavsett vad som händer. Jag skulle dock behöva en liten påse där jag kunde stoppa allt grubbel. Och sen kunde den bara sjunka ihop och försvinna ut i tomma intet.

Annars är det väl bra... jo det är det, det krävs nog egentligen lite mer än såhär för att ha rätt att gnälla här. Solen skiner, life is good, jag är så nöjd med att jag satte mig själv på ett plan destination down under! Det här är vad jag vill, utan tvekan, även om jag verkligen saknar syster yster!! Och en del andra muppar i stan.

Dagens låtar:
How it ends - Devotchka
Och så Iron and Wine:
Such great heights
The trapeze swinger
Naked as we came