2008-01-07

Livstecken, äntligen!

Ja jag vet, galet länge sedan jag skrev något! Och det är knappast för att inget har hänt. Det har bara tagit emot att skriva, av någon anledning, kanske för att det varit så mycket helt enkelt. Men nu känns det lite som att en period tar slut och en annan kommer börja så jag antar att det är bra läge att sammanfatta. Imorgon blir första dagen på vad som förhoppningsvis kommer bli mitt första jobb här. På ett steakhouse i Melbourne city, servera, se glad ut och... ja jag vet inte riktigt vad mer det innebär men jag tror nog jag klarar det finfint. Jag sa visst att jag hade erfarenhet men det har jag ju knappast. Men hur svårt kan det vara? Jag är inte dum i huvet så är inte de dumma i huvet heller så får jag nog fortsätta även om det bara är på prov imorgon. Lat som jag varit har jag knappast ansträngt mig för att skaffa jobb. Första dagen jag var i Melbourne satt jag på en parkering och väntade på Bangkok-Melbourne-Tom som skulle hämta upp mig för en lunch. Innan han dök upp småpratade jag lite med en förbigående kambodian som hette 2ch (ja så hette han, knäppt). Han frågade om jag inte möjligtvis letade jobb för de behövde folk på restaurangen han jobbade på. Då fattade jag hur enkelt det skulle bli att fixa jobb, här ramlar de visst in utan att man ens ber om det! På det stället blev det inget jobb, de "skulle höra av sig" men det gör de ju aldrig. Och jag ansträngde mig inte så mycket för att kontakta dem igen heller. Det jag gjort är att lämna cv på några ställen och efter det gått ut igen, nöjd med att jag trots allt ansträngt mig lite, och sen fortsatt njutit av att vara fri och ledig och på semester.

Efter kuliga dagar i Sydney med madgirl tog jag bussen till Melbourne. 12 timmar var inte så farligt segt, värt att spara in några dollar istället för att flyga, och fick ju dessutom se lite på vägen. Inga kängurur dock, inte då och inte efter det heller, det är illa!!! Possums är det enda jag sett som varit i närheten. Det är söta minikängurur som springer runt i parker lite här och var. Övriga djur som jag träffat på: Kackerlackor, myror, spindlar. Och 2 vovvar på nyårsfesten. Vad ska jag nu berätta om? Gil kanske... börjar bli dags va... Har träffat någon som är väldigt fin och bra och som bidragit med ungefär 99% till att min tid i Melbourne hittills varit så bra! Jag bodde hos honom i student village första veckan här. Jag trivdes bra där, även om jag precis som i Sydney var olaglig inneboende och var tvungen att smygas in och ut. Efter en vecka kom ett brev om att Gil antingen var tvungen att bestämma sig för att stanna längre eller flytta. Inte på grund av mig, jag förblev oupptäckt. Men passande nog blev ett hus i Footscray tomt precis samtidigt. I huset bor några kineser, kompis till Gil, och vi tog på oss ansvaret att passa huset medan de är hemma i Kina över sommaren. Gratis hyra, gratis internet, fram till 19 februari! Så jag antar att jag kan skylla på det också, därför jag varit lat med jobb. Blir ju superbilligt att leva utan hyra! Så, ja... nu har jag visst blivit sambo också. Saker och ting har inte direkt blivit som jag tänkt mig här, men det är bra, allt är bra, det är det enda som räknas.

Vädret kan man alltid prata om också. I Melbourne kan allt hända. Julafton och juldagen hade vi elementen på inomhus. Igår natt var det helt omöjligt att sova eftersom temperaturen vägrade sjunka under 35 ens mitt i natten. 2 fläktar i sovrummet gör ingen större skillnad då. Nu har det blivit svalare igen och det är som svensk sommar ungefär. Men det kan lika gärna skifta igen om någon timme, har hört rykten om att värmen är på väg tillbaka till slutet av veckan. Jag har inte hunnit upptäcka alla stränder än. Varit på St Kilda, Aspendale och Williamstown beach. St Kilda är charterstranden, Aspendale är Skanör,/Falsterbo och Williamstown är Lomma.

Jag har läst 2 böcker sedan sist, som rekommenderas! Tack syster yster för "brev till utlandet", har skrattat högt för mig själv på bussar och tåg så folk stirrat, sånt är kul! Idag i solen utanför biblioteket läste jag klart "Long way down", Nick Hornby. Läs den! Jag har köpt ett par svarta byxor och ett par vita converse. Fått fina örhängen och parfym i julklapp. Träffat Thailand-Barry och couchsurfer-Jason igen här i Melbourne, kul att se lite bekanta ansikten här! Sett Augie March på konsert på min födelsedag. Haft en massa bra dagar och kvällar och nätter, druckit aussie-öl på stranden fast man inte får och badat i havet mitt i natten, bara för att. För att det är det bästa man kan göra, bara göra det, för att man kan. Man får göra precis vad man vill här i livet, man får vara så galen som man bara vågar. Så det tänker jag fortsätta med. Men, om någon tvivlar (och om mamma frågar) så ja, det är klart jag kommer hem igen! Och har faktiskt till och med längtat hem lite smått några gånger. Jag drömmer ofta samma dröm, att jag är hemma för en dag, och sedan åker tillbaka hit. Det är en bra dröm, när anden i flaskan kommer och frågar vad jag vill vet jag vad jag ska säga!

Rörig blogg, men bättre än inget! Sist men inte minst då: Det finns nog (gör det, kanin?!) en vakant plats för att resa i Malaysia med mig under 2 veckor i början av juli, utgår från Singapore. Vem ska följa med? Först till kvarn gäller... eller så långt lagret räcker... eller nåt sånt :-)

Inga kommentarer: