2008-01-28

dagen nere, men mår bättre

I tisdags kväll hämtade jag 2 svenska blondies på Southern Cross tågstation som förvirrat sig ner till Melbourne, till fel flygplats men det löste sig ju! Hemma blev det pizza och sangria, nice! Men där slutade det trevliga. Jag vaknade i onsdags morse med öm och svullen kind. Trodde kanske jag blivit biten av något, man vet ju aldrig i det här landet? Men jag hade ingen aning vad det var, mådde bara allmänt skit eftersom det gjorde ont. Så jag gick till doktorn och fick diagnos påssjuka och order om vila i 2 veckor. Inget jobb... inget umgås med blondies... deppigt värre! I 3 dagar mådde jag skit men sen, lagom till Madde och Matilda (nog?! Kom planet iväg?) flög vidare till Perth började jag må bättre. Nu ser jag inte längre ut som en en-kindad hamster och är inte fullt så hjälplös längre.

Igår var första dagen jag mådde nästan bra så jag samlade energi för att orka mig utanför dörren och hitta någonstans att äta. Stackars lilla sjuka jag fick dock en smärre chock när jag kom ut eftersom det nog var något asiatiskt för-nyår eller något liknande. (Trodde bara det var Rick som ordnade såna?!) Så hela Footscray som vanligtvis kryllar av asiater kryllade ännu mer av asiater och festival och tivoli och fyrverkerier och allt! Jag fick iallafall mat i mig och skönt att komma ut lite. Idag har varit en utan undantag depp-dag. Jag inser att jag inte är frisk än och det kommer ta tid, är fortfarande tråkigt trött och orkar ingenting.

Jag har så mycket tid att tänka nu. Vet inte riktigt hur hälsosamt det är? Jag vet inte riktigt hur saker ska sluta och det upptar en massa grubbel-tid... Med sjukdomen... Jag vill bara att den ska sluta, här och nu, tack och hej! Med huset... Jag vet bara att det kommer sluta, snart måste vi flytta härifrån, var, hur? Jag vet inte vad jag vill... Men om jag visste vad jag ville hade det säkert inte blivit så ändå. Eller så tänker jag bara negativt, men jag skyller på påsviruset. Allt kommer säkert bli bra, oavsett vad som händer. Jag skulle dock behöva en liten påse där jag kunde stoppa allt grubbel. Och sen kunde den bara sjunka ihop och försvinna ut i tomma intet.

Annars är det väl bra... jo det är det, det krävs nog egentligen lite mer än såhär för att ha rätt att gnälla här. Solen skiner, life is good, jag är så nöjd med att jag satte mig själv på ett plan destination down under! Det här är vad jag vill, utan tvekan, även om jag verkligen saknar syster yster!! Och en del andra muppar i stan.

Dagens låtar:
How it ends - Devotchka
Och så Iron and Wine:
Such great heights
The trapeze swinger
Naked as we came

2008-01-25

Påssjuk...

... Jag mår skit.

2008-01-14

jobb, piratfest och tennis

Min helg var jättebra! Och idag var också jättbra, även om idag inte tillhör helgen för idag är det måndag. Men dagarna spelar mindre roll, även nu när jag jobbar, det känns bra! Ja just ja, kan börja där ju, med jobbet. Första dagen, var ganska nervös faktiskt! Men det gick bra, jag gjorde inte bort mig allt för mycket, och det kändes som det skulle kunna funka. För att aldrig ha jobbat som servitris tyckte jag det gick bra och bossen verkade inte allt för missnöjd heller, trots att jag kanske råkat säga att jag visst har gjort det här lite förr. Andra jobbdagen var i fredags kväll. Busy night, men det kändes ok då också, fick bättre och bättre koll på läget så för min del kändes det mindre stressigt än första dagen. Lördag var det stranden, Jon och Anna dök upp lagom till jag var tvungen att lämna för att ta mig till jobbet. Synd, det var en skön eftermiddag på stranden, inte särskilt varmt och inte mycket folk, lugnt. Efter jobbet gick jag till de andra som var hemma hos J&A i deras lägenhet mitt i stan, bara några minuter från där jag jobbar. Anna är en galen tyska och jag och Gil lämnade henne och hennes offer till pojkvän för sig själva ett tag för att reda ut saker, så vi drack lite öl sålänge. När Jon blivit utsläppt ur lägenheten, mötte han upp och vi avverkade 4 barer innan natten tog slut. Det var en bra kväll. Fick även med lite souvenirer hem, som good old times på Jeriko, nästan lika bra som drinkglas! 2 par flip-flop och 3 töntiga kepsar, men med fjantiga kepsar passade vi bra in på sista stället för natten, en fotbollsbar för Engelska fotbollsnördar. Fick sova hos Jon och Anna i stan eftersom sista tåget gått för länge sen. Det blev lite rörigt där hemma, men det slutade ok iallafall, fast Jon fick sova på soffan... hehe, tyska tjejer är knäppa, minst sagt.

Vaknade någon timme senare, men var tvungen att åka hem och ta en snabb dusch innan nästa party började. Jag blev bjuden på staff party med jobbet! Hann inte tänka efter så noga innan jag tackade ja men det lät kul och gratis. Hade gärna sovit lite till söndag morgon men å andra sidan har jag sovit på tok för mycket senaste veckorna ändå så lite sömnbrist var nog bara hälsosamt för mig! Det började med barbeque i baren next door till restaurangen där jag jobbar. Tema: pirat. Jag hade inte hunnit fixa någon utklädnad men de andra hade tagit det väldigt seriöst så det blev ganska knäppt och kul. Efter mat och gratis drinkar (jag klarade av en halv öl, var ändå fortfarande berusad sen kvällen innan) gick två dubbeldäckare fulla med pirater ner till hamnen. Där väntade en båt som tog oss på en fyra timmar lång cruise runt Melbourne.

Det var folk från vår restaurang, stället bredvid, och så lite annat löst folk. Eftersom det tydligen var gratis drinkar för oss anställda på båten också hade jag inte mycket annat val än att dricka några stycken. De flesta drack dock mer än några stycken, men det var hyfsat städat ändå, och en bra fest. Lärde känna en del från mitt jobb bättre, och babblade med några andra också. Vid 7-tiden på kvällen var vi på fastlandet igen och blev bussade till någon nattklubb i Chinatown. Det var märkligt, alldeles ljust ute, kändes snarare som klockan var 5-6 på morgonen och solen precis gått upp istället för 7 på kvällen och solen inte ens på väg ner! Folk lämnade nattklubben ganska snabbt, den var inte så lyckad. Jag lämnade gänget där och mötte upp med Gil & co som var i närheten. Spöade skiten ut allihopa i biljard och sen var jag så trött så jag kunde somna stående så jag åkte hem och somnade som en sten eller stock, whatever.

Idag gick jag upp tidigt för att kolla på tennisen, Australian open som började idag! Det var verkligen kul att se, köpte groundpass så kunde inte gå in till de 2 huvudarenorna där de största namnen spelade men det var kul ändå. Första matchen varade i 4 timmar och slutade 7-5 i tiebreak i skilje. Det var en perfekt tennisdag, sol, inte alltför varmt. Det var ett kul jippo, bra stämning. Jag var tvungen att sticka vid 6-tiden eftersom jag skulle jobba igen. De andra stannade kvar och kollade lite fler matcher. Men jag var inte alltför deppig ändå, jag trivs helt ok på jobbet och framför allt är jag nöjd med att jag gör nåt vettigt, det känns bra. Det är inte många timmar jag jobbar heller, brukar va från 18.30 eller 19 till runt 22. Men med hyfsad dricks utöver lönen klarar jag mig nog trots att det inte blir så många timmar. Eller så får jag fixa något annat jobb också, men just nu trivs jag bra med att bara vara lite lite mindre lat än tidigare! Kvällen på jobbet var lugn, måndag kväll.

Nu ska jag inte jobba förrän fredag vad jag vet, om han inte ringer i veckan... Skönt, fast ja, jag vet, jag borde ju jobba... Men jag måste njuta av det här också. Ska kanske kolla mer tennis imorgon, Thomas Johansson och Sofia Arvidsson spelar då, heja Sweeeeeden! Eller så gör jag något annat skoj imorgon. Jag gillar mitt liv här. Det är som jag hoppades det skulle vara!

2008-01-07

Livstecken, äntligen!

Ja jag vet, galet länge sedan jag skrev något! Och det är knappast för att inget har hänt. Det har bara tagit emot att skriva, av någon anledning, kanske för att det varit så mycket helt enkelt. Men nu känns det lite som att en period tar slut och en annan kommer börja så jag antar att det är bra läge att sammanfatta. Imorgon blir första dagen på vad som förhoppningsvis kommer bli mitt första jobb här. På ett steakhouse i Melbourne city, servera, se glad ut och... ja jag vet inte riktigt vad mer det innebär men jag tror nog jag klarar det finfint. Jag sa visst att jag hade erfarenhet men det har jag ju knappast. Men hur svårt kan det vara? Jag är inte dum i huvet så är inte de dumma i huvet heller så får jag nog fortsätta även om det bara är på prov imorgon. Lat som jag varit har jag knappast ansträngt mig för att skaffa jobb. Första dagen jag var i Melbourne satt jag på en parkering och väntade på Bangkok-Melbourne-Tom som skulle hämta upp mig för en lunch. Innan han dök upp småpratade jag lite med en förbigående kambodian som hette 2ch (ja så hette han, knäppt). Han frågade om jag inte möjligtvis letade jobb för de behövde folk på restaurangen han jobbade på. Då fattade jag hur enkelt det skulle bli att fixa jobb, här ramlar de visst in utan att man ens ber om det! På det stället blev det inget jobb, de "skulle höra av sig" men det gör de ju aldrig. Och jag ansträngde mig inte så mycket för att kontakta dem igen heller. Det jag gjort är att lämna cv på några ställen och efter det gått ut igen, nöjd med att jag trots allt ansträngt mig lite, och sen fortsatt njutit av att vara fri och ledig och på semester.

Efter kuliga dagar i Sydney med madgirl tog jag bussen till Melbourne. 12 timmar var inte så farligt segt, värt att spara in några dollar istället för att flyga, och fick ju dessutom se lite på vägen. Inga kängurur dock, inte då och inte efter det heller, det är illa!!! Possums är det enda jag sett som varit i närheten. Det är söta minikängurur som springer runt i parker lite här och var. Övriga djur som jag träffat på: Kackerlackor, myror, spindlar. Och 2 vovvar på nyårsfesten. Vad ska jag nu berätta om? Gil kanske... börjar bli dags va... Har träffat någon som är väldigt fin och bra och som bidragit med ungefär 99% till att min tid i Melbourne hittills varit så bra! Jag bodde hos honom i student village första veckan här. Jag trivdes bra där, även om jag precis som i Sydney var olaglig inneboende och var tvungen att smygas in och ut. Efter en vecka kom ett brev om att Gil antingen var tvungen att bestämma sig för att stanna längre eller flytta. Inte på grund av mig, jag förblev oupptäckt. Men passande nog blev ett hus i Footscray tomt precis samtidigt. I huset bor några kineser, kompis till Gil, och vi tog på oss ansvaret att passa huset medan de är hemma i Kina över sommaren. Gratis hyra, gratis internet, fram till 19 februari! Så jag antar att jag kan skylla på det också, därför jag varit lat med jobb. Blir ju superbilligt att leva utan hyra! Så, ja... nu har jag visst blivit sambo också. Saker och ting har inte direkt blivit som jag tänkt mig här, men det är bra, allt är bra, det är det enda som räknas.

Vädret kan man alltid prata om också. I Melbourne kan allt hända. Julafton och juldagen hade vi elementen på inomhus. Igår natt var det helt omöjligt att sova eftersom temperaturen vägrade sjunka under 35 ens mitt i natten. 2 fläktar i sovrummet gör ingen större skillnad då. Nu har det blivit svalare igen och det är som svensk sommar ungefär. Men det kan lika gärna skifta igen om någon timme, har hört rykten om att värmen är på väg tillbaka till slutet av veckan. Jag har inte hunnit upptäcka alla stränder än. Varit på St Kilda, Aspendale och Williamstown beach. St Kilda är charterstranden, Aspendale är Skanör,/Falsterbo och Williamstown är Lomma.

Jag har läst 2 böcker sedan sist, som rekommenderas! Tack syster yster för "brev till utlandet", har skrattat högt för mig själv på bussar och tåg så folk stirrat, sånt är kul! Idag i solen utanför biblioteket läste jag klart "Long way down", Nick Hornby. Läs den! Jag har köpt ett par svarta byxor och ett par vita converse. Fått fina örhängen och parfym i julklapp. Träffat Thailand-Barry och couchsurfer-Jason igen här i Melbourne, kul att se lite bekanta ansikten här! Sett Augie March på konsert på min födelsedag. Haft en massa bra dagar och kvällar och nätter, druckit aussie-öl på stranden fast man inte får och badat i havet mitt i natten, bara för att. För att det är det bästa man kan göra, bara göra det, för att man kan. Man får göra precis vad man vill här i livet, man får vara så galen som man bara vågar. Så det tänker jag fortsätta med. Men, om någon tvivlar (och om mamma frågar) så ja, det är klart jag kommer hem igen! Och har faktiskt till och med längtat hem lite smått några gånger. Jag drömmer ofta samma dröm, att jag är hemma för en dag, och sedan åker tillbaka hit. Det är en bra dröm, när anden i flaskan kommer och frågar vad jag vill vet jag vad jag ska säga!

Rörig blogg, men bättre än inget! Sist men inte minst då: Det finns nog (gör det, kanin?!) en vakant plats för att resa i Malaysia med mig under 2 veckor i början av juli, utgår från Singapore. Vem ska följa med? Först till kvarn gäller... eller så långt lagret räcker... eller nåt sånt :-)