en bild, bara sadar! Men jag skriver snart.

skrivet pa taget till Bangkok

Nu sitter jag på tåget till Bangkok och börjar komma tillbaka till verkligheten, på flera sätt. För det första så känns det som att jag nu ser det ”riktiga” Thailand för första gången. På tåget är det mest thailändare, och utanför fönstret syns vardag. Det jag sett innan, i Bangkok på Khao San Road och MBK och i Phuket, Phi phi och Koh Lanta är ju något annat, turistigt helt enkelt, inte riktigt på riktigt. På Koh Lanta som jag lämnade imorse var det t.ex galet mycket svenskar. Jag lämnade Phi phi och övergav även Barry där eftersom jag kände att jag ville vara själv ett tag, träffa andra, det blir liksom inte så på samma sätt när man reser med någon. Plus att, ja, det var dags att skiljas helt enkelt… Men av de nya jag träffade och umgicks lite med på Koh Lanta var i princip alla svenskar. Jag hade inte pratat svenska på två veckor så i början kändes det lite kul, och svenskar som reser är ju den trevligaste kategorin svenskar så det blev okej. Igår spelade jag becah volley med ett stort gäng kanadensare och på kvällen hängde jag med dem och 2 svenska tjejer som hörde till. Några Singha och buckets senare började plötsligt solen gå upp och det var en halvtimme kvar till jag skulle bli hämtad med buss som skulle köra mig till tågstationen i Trang (tror jag det hette). Det är därför dagen idag har känts en aning overklig och surrealistisk. När man är trött lägger man märke till så konstiga saker, och att för första gången på resan se det ”riktiga” Thailand i samband med tröttheten och rester av singhorna blev en upplevelse. Nu längtar jag mest efter mat som serveras kl 19 och efter det tror och hoppas jag att sätena fälls ner till sängar så jag får sova! Nu t.ex… kom precis en man utan ben ”gående”, med flip-flop på händerna hasar han sig fram genom tågvagnarna. Gav honom en baht… undrar om det är snällt eller bara nedvärderande, en baht är så lite…?

Måste berätta om en massa annat också, har ju hänt jättemycket! Det känns som att Thailand-delen börjar avslutas nu så jag kan sammanfatta och säga att jag haft det skitbra! Har fått precis det jag vill, sol, värme, slappt, kul, upplevelser. Och precis som jag misstänkte är jag bäst på att resa själv, trivs verkligen med det! För själv behöver man ju inte vara om man inte vill. Men vill man så får man. Jag får göra och vara precis den jag vill, och har antagligen aldrig varit så mycket mig själv som nu, och det är bra, för jag är bra, det vet jag också J Det har folk sagt så det så! Plus att jag nog redan visste det… :P

Jag tror att sist jag skrev på riktigt var i Phuket, efter första dagen. Efter det hyrde jag och Barry vespa eller motorcykel eller vad det nu var. Körkort behövdes i alla fall och precis när vi skulle hitta en passande strand att kolla på solnedgången på blev vi stoppade av trafikpolisen och fick 300 baht i böter eftersom klantBarry inte orkade ta med körkortet. KlantEmma och KlantBarry hade dock inga pengar med så en snäll tjock svensk betalade till oss. Så jag fick fotografera solnedgången från vägen men det kommer ju fler! Innan vi stack till Phi phi bråkade vi med tysken som hade hotellet vi bodde på. Idioten la till en massa service charges och taxes på kostnaden för rummet som vi kommit överens om innan. Dessutom tog han betalt för en massa tjänster som bara en girig idiot skulle göra, 30 baht för ett lokalt telefonsamtal och krävde att vi skulle betala för att vi t.ex kokat tevatten!!! Barry blev förbannad men puckotysken kunde ju knappt engelska så det var svårt att argumentera. Till slut gav han i alla fall upp, och vi bestämde vad vi ville betala för och inte. Men då kommer det värsta, vi betalar med 2 tusenlappar och förväntar oss växel, men han ger oss bara växel så att summan blir den som han bestämde från början och inte den vi kom överens om sen. Därefter stänger han och låser kassalådan, tar nyckeln och går! Gissa om lite halvt instabila irländaren gick i taket då!! Medan han gick iväg och hotade med att hämta polisen pratade jag med thailändskan som också jobbade där. Hon var på vår sida och fattade att vi hade rätt men vågade såklart inte sätta sig upp mot sin arbetsgivare. Det handlade om 200 baht men det blev en hederssak, hatar när de försöker lura en. Allt handlar om pengar i Thailand och det är så tröttsamt. Det slutade i alla fall med att vi lyckades övertala thai-tjejen att hon skulle öppna kassalådan och ge oss pengarna och med en extremt olycklig min gjorde hon det. Fick lite dåligt samvete eftersom idiottysken säkert drar det från hennes minimala lön sedan, men man kan ju bara hoppas att han inte är ett lika stort as som han ser ut att vara. Efter incidenten planerade vi hämnd och tog ett foto på honom för att t.ex kunna lägga ut på nätet och varna folk för honom. Zoomar man in på fotot ser man att han stirrar rakt in i kameran med sitt falska leende, grym bild!! Minns inte riktigt om den är på det trasiga minneskortet eller om jag hann lägga in det i datorn… Usch hoppas verkligen jag kan få tag på bilderna, trist annars ju, många bra bilder!

Jag har inget bättre för mig så jag tänker skriva tills datorn dör här på tåget och om jag har sömniga läsare som inte orkar ta sig igenom allt får de skylla sig själva! Phi phi gillade jag nog mer än Phuket, väldigt turistigt där också men inte bara, det går att hitta annat. Första dagen gick vi till view point 1 och 2 och sedan vidare, ner på andra sidan berget och hittade en perfekt strand med max 10-15 personer, en liten restaurang och en apa i koppel. Det var precis en sån där strand som man ser i broschyrer och som man föreställer sig när man tänker på paradisstränder. Dessutom gick det att snorkla och se annat än bara grumligt vatten så jag behövde inte ens bli uttråkad. Kvällarna på Phi phi var ganska lugna, åt sushi all you can eat, såg thai-boxning, spelade lite biljard, kollade film. Som kompensation har jag festat de 3 senaste kvällarna på Koh Lanta. Men det är så skönt att kunna göra det precis när man känner för det, det blir så mycket lättare när man inte är beroende av veckodagar. Men sista tiden på Phi phi började jag nog bli lite uttråkad ändå, gick själv till stranden en dag och märkte att jag mest tyckte det var jobbigt när Barry dök upp lite senare. Jag trivdes med att vara själv, men trots det blev den dagen en väldigt bra dag. En av dem bästa kanske, var t.ex ute på en lång lång snorklingssimtur och hittade hajarna. Sista dagen på Phi phi åkte vi runt med båt till en massa olika ställen, snorklade mest, slappade, fotograferade, var på ”The Beach”-stranden m.m. Men efter den dagen kändes det som det mesta gick snett. Kameran slutade fungera, Barry blev sur för en skitgrej när vi va ute och åt, som man kan bli när man umgås mycket med någon, så inget konstigt. Men dagen efter var jag ganska säker på att jag behövde vara själv. Kände mig för första gången på resan lite nere, inte av någon speciell anledning. Kände mig mest dum, hur kan man gå och deppa när man är på ett sådant ställe? i-landsproblem på hög nivå! Men jag lyckades i alla fall vara ärlig nog att säga att jag nog ville åka själv till Koh Lanta så Barry fick åka någon annanstans, tror han stack till Krabi. Jag tror det var lugnt… blev ett för snabbt avsked bara, en massa stress och diskussioner om priser nere vid båtarna, sen försvann han bara. Men det var väl så jag ville ha det och det är lugnt med honom, han överlever!

Och som vanligt blir det mest att jag skriver och skriver och det är möjligt att inget av det går att förstå. Men då har jag i alla fall fått lite tid av tågresan att gå så det var inte meningslöst ändå! Jag är trött… men jag har det bra! Tåg är rätt skönt.

bilder bara, blandat

Sydney

Jag glomde lagga over det jag skrivit pa usb-minnet... ett superlangt blogginlagg som jag skrev pa taget i Thailand. Sa jag lagger in det nagon dag snartistallet! Nu ar jag iallafall i Sydney. Madde fick visst reda pa att hon var ledig idag och inte behover jobba sa hon kommer in till stan nu, hoppas hon hittar mig har. Hoppas hon vill ata for det vill jag! Och sen ta en ol, kanske med Maddes engelsman Dave om han vill med nar han slutat.

Det blir lite i oordning nu eftersom hela mitt thai-inlagg inte ar har an men skit samma. Efter tagresan delade jag taxi och rum med 2 Melbourne-killar. Min sista dag skulle jag ju shoppa lite, Aussiepojkarna tog mig till en marknad i Bangkok, den var galet stor och det var grymt varmt sa vi orkade inte sa lange dar. Det fanns liksom for mycket for att kopa nagot alls. Plus att jag blev trott pa allt prutande, nar man vet att man blir lurad hela tiden, kan de inte bara satta ut ett pris?! Jaja... fick kopt lite iallafall. Den ena aussiekillen akte pa kvallen sa jag och den andra var ute en svang, trevligt. Vill traffa honom igen men har nog fatt fel emailadress sa kommer val aldrig hitta honom igen :( That's life, himla skit ibland.

Jag landade i Sydney igar morse och blev hamtad av Madde nar jag tagit mig till Bondi. Jag var nog ganska trott men lyckades anda halla mig vaken hela dagen, var pa Bondi Beach, badade i iskallt hav, saknar Thailand!!! Idag har jag fixat lite grejer, fixade bankkonto och tax file number och lite sant. Forsokte fixa teefon ocksa men idiot-simkortet funkar inte i min mobil. Och Dr Boom ville ha 40 dollar for att lasa upp den, idiot, det far han inte. Sen gick jag till en kameraaffar och en gullig japan lyckades radda min abilder pa minneskortet sa nu har jag dem pa en cd! Minneskortet daremot verkar vara paj sa jag far fixa ett nytt.

Jag aker nog till Melbourne pa sondag, med buss tror jag, tar ca 12 timmar men flyg blev ganska dyrt och dessutom har jag ju inte brattom och kanske kan va kul att se lite pa vagen ocksa. Jag bor med Madde och Matilda i deras sunkiga rum, det ar helt okej, men trangt! Och Matilda har visst planer pa att tranga in ytterligare en hemlos men forhoppningsvis kan Madde sura och overtyga henne om att det ar tillrackligt trangt som det ar. Dags for mat... Madde hittade, hennes lokalsinne och formaga att inte ga vilse sa mycket som jag ar van vid ar imponerande!!!

I'm alive, men inte minneskortet :(

Jag ska skriva, snart!!! Och lagga upp bilder, hoppas jag!! Eller kanske inte faktiskt for mitt minneskort har nog gatt sonder... Men battre det an att kameran ar sonder och kanske kan jag fixa nagot sa jag kan fa ut bilderna, far se. Har mycket att beratta men hinner inte nu! Ska ata med ett stort gang kanadensare och 2 svenska tjejer som jag spelat beach volley med i eftermiddag. Later!

Hej och inte sa mycket mer!

Ar pa internetcafe pa Phi phi sa tanker inte skriva sa mycket nu, mest saga att jag lever... Och bilder kommer snart, en massa! Jag har ju en massa att beratta. Men det far bli sen! Eller jag maste bara saga nu att idag nar jag snorklade sag jag hajar! MEN jag hade tyvarr inte med kamera... skit skit, fast vem bryr sig? Inte jag, njuta av stunden is the shit. Och det gor jag, har det bra, skriver mer sen!

Phuket, prostituerade och pissblöt!

Phuket nu, i ett hotellrum med en snarkande irländare och äntligen fungerande internet (tack till snälla thai-tanten som ville dela med sig av lösenordet till trådlösa närverket och till Choclaudio som är bäst på alla sätt). Phuket är ok, lite mycket turister, svenskar och thailändare som bara vill ha pengar dock... Man blir rätt trött på det, allt det. Jag har inga problem med att betala, speciellt inte eftersom jag vet att pengarna är värda så mycket mer för dem, thailändarna, men jag vill inte bli lurad och vill inte bli behandlad som om jag är dum i huvet och inte fattar vad saker och ting är värda! Plus att de ljuger, gillar inte det. De är lite för ego för min smak... Men men, finns ju jättesöta thailändare också! Som han på stället jag bodde på igår, i receptionen, han var bara jättegullig!

Om jag ska ta det från början så var det ju den här biljardkvällen med irländaren, dansken och hans thailändska fru och en annan thai-tjej. Det var... en upplevelse! För det första var jag fortfarande grym på biljard, slog alla, nästan, förutom en thailändsk gubbe. Vi fick aldrig bordet helt för oss själva utan då och då skulle vinnaren på vårt bord utmanas av nån thailändare och den som vann hade kontroll över bordet ett tag. Så jag förlorade mot honom tyvärr, fast det var jämnt... Så istället satte jag mig med min kokosnöts-drink och började prata med ena thai-tjejen. Hon var trevlig, bra på engelska jämfört med de flesta, bra värderingar, rolig och glad. Vi hade bra snack om det mesta, rätt mycket om killar och män och hur de är och hur man ska handskas med dem :-) Det som kändes väldigt märkligt sedan var när jag insåg att hon var prostituerad. Inte för att det är något ovanligt här, men ändå! Allt hon hade sagt, jag vet inte, men hon var verkligen vettig och ändå... ja... För det finns verkligen inget respektabelt alls med att vara prostituerad vad jag kan se. I början sa hon att hon jobbade på hotell, flera olika, men jag fattade inte direkt. Men sen när jag fattade blev jag nyfiken och frågade en massa, det var rätt intressant... Och surprise surprise, hon träffade svenskar väldigt ofta!! Fast män då...

Under kvällen bestämde jag mig iallafall för att jag inte kände för att åka till Pattaya utan hellre ner mot Phuket och Phi Phi eller någon annan ö kanske. Mest för att Pattaya verkar vara mest party och västerländska män som letar thaikvinnor. Barry kände inte heller för det så han frågade om det var ok att han hängde efter mig ett tag. Så nästa morgon tog vi sen frukost/lunch, kollade efter flygpriser på internet, hittade inget samma dag men bestämde oss för att åka till flygplatsen och kolla, ta första bästa billigaste flyg bara. Innan det gick vi till the Grand Palace (eller golden palace?) och tog en massa foton. Det var ju en aning turistigt men ändå coolt, inga kommentarer om min klädsel tack, man va ju tvungen att se respektabel ut och jag vet att jag är jättesnygg så...!

Jag hoppar lite nu... tror inte jag missar så mycket ändå. Så nu är vi i Phuket då, igår kväll när vi kom hit blev vi lurade att bo på ett ställe för 1000 baht per natt (typ 200 spänn, för båda men ändå... dyrt). Var säkra på att det fanns billigare även om han på turistbyrågrejen påstod att det var fullbokat och högsäsong och blablabla... Det är sånt som är ren lögn. Imorse gick vi först ner till stranden, badade (äntligen!!!), åt frukost, såg alldeles för många svenskar... Sen liftade vi till Patong beach, bara 10min bort ungefär, lite större ställe, tänkte att det kanske skulle va lättare att hitta fler boendealternativ där. Vi gick åt varsitt håll och i 20min frågade jag på säkert minst 20 ställen om deras billigaste rum. Det var kul, lite äventyr, kanske onödigt men vi hade ju inte direkt något bättre för oss! Det blev till slut det här stället, ägt av en tysk, sämre på engelska än thailändarna, men trevlig. När vi dumpat väskor blev det stranden igen men när vi skulle snorkla såg det mest ut såhär (brun bild) så jag tog en simtur istället. I regn... men det gör ju inget. Efter det åt jag godaste thai-måltiden hittills, maten är verkligen BÄST här!! Och sen hem till hotellet i regn. Blev extremt blöt och kom hem till iskallt rum eftersom airconditon var satt på lägsta temperatur. Men det finns nog knappt något bättre än att gå i ösregn och bara bli jätteblöt i regn och inte ens behöva bry sig om att kameran blir blöt! För det är varmt ändå... och semester... kunde definitivt varit värre!

dagen dag 1 i Thaithai-land

Jag inser nu, och kommer ihag fenomenet fran tidigare resor, att nar jag ska beratta saker, t.ex bloggar eller mailar sa blir det nog ofta valdigt osammanhangande och forcerat! Det ar ju bara for att det finns sa mycket att beratta, men det far vara sa. Battre att det kommer ut men i konstig ordning an att det inte kommer ut nagot alls!

Min forsta dag i Bangkok: Satte klockan pa 11 eftersom jag var tvungen att betala for nasta natt om jag ville stanna innan kl 11.30. Men jag vaknade redan 10 och kande mig utsovd och nyfiken pa dagen, jag har inget fonster i mitt rum sa jag gick upp. Och eftersom enda problemet var att det var lite blott i fotandan av sangen (eftersom aircon-grejen droppar) tyckte jag att jag lika garna kunde stanna en natt till pa samma stalle. Det var iochforsig innan jag kom tillbaka till rummet och upptackte forsta kackerlackan pa golvet! Men de finns ju overallt... men Maddy var ar du nar jag behover dig som bast?!? Behover kackerlacke-livvakt, nagon firvillig som staller upp? Nej, skamt asido, jag klara mig faktiskt alldeles utmarkt sjalv! Det kanns bra att va sjalv, kanns verkligen som en utmaning men anda inte jobbigt alls. Det ar upp till mig och bara mig vad jag ska gora, var jag ska aka och vem jag ska traffa. Det slog mig idag att genom att resa sjalv blir det sa mycket mer patagligt att man faktiskt har en egen vilja och att man sjalv bestammer vad man vill gora i sitt liv. Hemma i vardagen ar det lattare att man rakar gora en del saker man egentligen inte gor for sin egen skull utan av andra anledningar.

Jaha, kolla nu, nu sparade jag ur! Och jag har inte ens kommit till frukosten an! Det blev faktiskt ingen riktig frukost for jag letade upp poolen som tillhor stallet jag bor pa och slappade dar i nagon timme innan jag tog frukost/lunch och gav mig av pa en liten promenad. Jag skulle till MBK (shoppingcentrat) och bestamde mig for att promenera dit. Sist jag var i Bangkok tog vi alltid taxi eller tuk-tuk dit men jag sag pa kartan att det inte sag hopplost langt ut sa jag ville ga for att fa en uppfattning om var det ligger i forhallande till Khao San Road dar jag bor. Det var inte riktigt sa latt som det sag ut pa kartan men med mitt underbara lokalsinne och inbyggda kompass kom jag faktiskt ratt! Stolt!!

Jag shoppade en massa, mest stolt ar jag over Alex present (och det dar sa jag inte alls for att gora nagon nyfiken ;-) ) men hittade lite annat bra ocksa. Lite frustrerande dock att inte kunna kopa sa mycket, vill ju inte slapa runt pa en massa onodigt i 7 mander till sa fick snallt halla igen lite. Efter nagra timmar dar var jag ganska slut i bade benen och huvudet ("how many you buy?" vill jag inte hora mer pa lange nu... hora med 2 prickar over o:et da...) sa jag tog tuk-tuk hem. Precis nar jag lyckats pruta ner pricet till acceptabla 120 baht (drygt 20kr) hoppade en dansk och en irlandare in och fragade om det var ok att de hangde med och delade tuk-tuk med mig. Min thai/chaffis muttrade lite men for 150 baht som vi delade pa fick de hanga med. Nar vi kom till Khao San Road visade dansken ett bra shoppingcenter i narheten, mer for thailandarna sjalva och alltsa billigare sa dit ska jag nog ga igen sen nagon gang. Efter det hangde jag med dem och at indisk middag. Kl 23 blir det biljard och nagon ol med dem, far de bestamma ska jag aven folja med dem till Pattaya imorgon men jag vet inte om jag vill dit eller soderut sa jag far vela lite till och sen bestamma mig! Jag kanner mig verkligen inte beroende av att resa tillsammans med nagon men det ar klart att det hade kunnat bli trevligt det med!

Maste ga till receptionen och hamta upp min laddade telefon, sadan lyx (eluttag) finns inte pa rummet men man kan inte fa allt! Jag ar sa nojd med min droppande aircondition sa jag klagar verkligen inte! (Och det dar var inte ens ironi, hellre spottad pa an liggande i min egen svett!)

Bangkok

Nu ar jag i Bangkok! Och eftersom jag inte ar saker pa att det finns tradlost natverk i mitt rum och eftersom det anda ar sa billigt sitter jag pa internetcafe istallet, darav inga prickar over a och o men det far ga anda! Jag tankte skriva om London och allt som hande dar pa flyget hit men jag somnade faktiskt och sen var jag plotsligt i Bangkok sa det blev inte!

Jag vet inte riktigt var jag ska borja, ja jag vet inte ens riktigt var jag slutade sist! Men lattast kanns nog att borja fran nu och ga bakat. Har precis hittat ett helt ok billigt hostel med lagom standard. Tog bussen fran flygplatsen till Khao San Road och gjorde som alla andra backpackers, tog mitt pick och pack och vandrade runt for att leta sovplats. Kom forst till ett stalle med en gullig thai-gubbe, men han ville ha 800 baht for ett rum med 3 sangar, jag antar att hela rummet var till mig, men anda, vad skulle jag med 3 sangar till?! Sen kom jag till ett annat stalle som jag visste hade pool pa taket vilket ju saklart ar ett plus, men de hade bara dubbelrum, hade jag ju haft rad med iochforsig men eftersom jag anda borjade fa in vanan sa tankte jag att jag lika garna kunde ga vidare och leta lite till. Efter ett tag borjade det regna och jag borjade bli hyfsat svettig i mina jeans och skor och allt sa jag borjade bli lite lite desperat. Men jag lyckades halla mig cool anda och hittade ett stalle som jag valde utan att ens ha kollat hur rummet sag ut, men jag hade tur och det var helt ok, svalt framfor allt med air-con. Aircondition-grejen spottar vatten iochforsig men vad gor det? Dessutom tror jag att det finns pool men det far jag kolla upp ordentligt imorgon.

Det kanns konstigt men kul att va i Bangkok igen! Pa bussen fran flygplatsen kande jag mig valdigt lugn, konstigt nog, for att vara i en (nastan) helt frammande stad och inte ens nagonstans att bo an. Men det gjorde inte sa mycket for ja det ar klart att allt loser sig och kanslan av frihet var sa mycket starkare sa oron forsvann! Jag ar sa langt bort fran allt och alla men tank att man anda kan kanna sig sa hemma!

Okej, London da... Det kanns jattelangt bort redan! Men jag hade en grymt bra helg, tack vare Andreas, min couchsurfer-host! Han hade inget battre for sig utan hangde med mig hela helgen och vi hade skitkul. Han visade mig en massa nya omraden, i lordags natt efter ett minre spannande couchsurfing-film-party akte vi till Brick Lane, Londons Berlin. Det vi framfor allt gjorde i lordags kvall/natt var att utnyttja Londons transportsystem, buss, tag, tube, men det kan va kul det med, ett litet tag iallafall... Igar (sondag) blev jag vackt med complete English breakfast for andra dagen irad! Sen akte vi till Camden town och gick pa marknaden dar! Verkligen schyst stalle, och jag ska dit igen pa vagen hem i sommar for att kopa en massa kul, det far jag inte glomma! Innan jag var tvungen att aka till Heathrow blev jag bjuden pa middag hemma i huset. Och efter 7-8 rosa-panthern-avsnitt var jag tvungen att lamna.

Jag har ju glomt skriva en massa, men antingen kommer det sen eller sa kommer det inte, men det ar faktiskt omojligt att fa med allt, dumt nog, men jag vet att det viktigaste finns kvar i minnet ganska lang tid framover sa jag ar inte orolig. Forsoker njuta av stunden istallet. Sa, nu ar det Thailand, 2 veckor framover!

Lite bilder upplagda iallafall, tänkte skriva lite också! Men det sitter en grek-engelsman och pratar svenska bredvid så jag är lite okoncentrerad! Men han är förlåten för han gjorde supergod engelsk frukost precis, se bild!

Så, snabb sammanfattning av vad jag gjort hittills:

Matt mötte mig vid Liverpool St. och sedan gick vi i rasande London-tempo runt i kostymkvarteren, ner mot Tower bridge, fuskade lite och tog tunnelbana en bit, gick till ett flott ställe for media-people-only och åt middag, korv, gott!! Lite senare än planerat tog vi oss sedan hem till huset, Matt's ex kom, bara 3 timmar försent, hem till honom eftersom de skulle flyga till Warzawa tidigt nästa morgon.

Jag gick INTE upp kl 5 utan sov länge, vaknade i ett tomt hus, åt frukost och fick sms från min couchsurfer nr 2 som ville luncha. Jag varnade för att mina luncher kanske inte rent tidsmässigt stämmer överens med en normal engelsmans men det var lugnt. Så jag gick ut i strålande sol, hade en hel lista med saker Matt tyckte jag kunde göra så jag blundade och pekade och satte fingret på Notting hill så det blev dit jag åkte. Hittade till Portobello road och marknaden så där lullade jag runt en stund. Hittade så mycket jag ville köpa, presenter, julklappar, men lät ändå bli att köpa, blir för jobbigt att släpa runt på i 8 månader tänkte jag. Men, det är ju tanken som räknas!

Efter det tog jag tuben till Covent garden och Andreas lyckades hitta mig i folkmassorna. Blev bjuden på fish & chips, hängde en stund på hans kontor och sen stack vi till Liverpool St. där jag hittade min väska. På kvällen var det födelsedagsfest på en pub, och lite senare vidare till en annan fest i en superliten lägenhet någonstans i London som antagligen var så långt bort man kunde komma. Men med några röda bussar kom vi iallafall hem till slut."Hem"... Ja men jag känner mig verkligen hemma här, har bara varit inne och slappat idag, eftersom det är kallt, lite bakis och grått trist londonväder! Men ikväll blir det nog antingen film/couchsurfer-fest eller så blir det plan B: Något annat!

Om jag inte hade varit jag hade jag varit jätteavundsjuk på mig :-) Jag har det bra...

Bräde, Backgammon, Biljard & Bästisar! Bäst i allt!

Jag vet inte om det kallas resfeber, men jag tror inte jag kommer sova så jättemycket inatt. Tankarna har för mycket energi för det, de bara yrar runt där inne! Var i älsklings-staden Malmö för några avsked, bräde, middag och biljard ikväll. För att göra ett sista intryck så ingen glömmer mig såg jag till att slå Calle så det visslade om det i bräde, påminde Alex om min förkrossande backgammonvinst som resulterade i middagen han bjöd på, och som grädde på moset blev det en 4-0-vinst i biljard! (Och om du trodde att jag verkligen MENADE det när jag sa att jag kunde hålla tyst om den här biljardvinsten om du tyckte det kändes jobbigt Alex, ja då förstod du väl att jag skojade? För sån är ju inte jag, du har väl inte glömt hur jag är redan?!) Den där grädden på moset kanske inte ens hade behövts, jag antar att alla skulle kommit ihåg att jag är bäst ändå, eller? Annars har jag bildbevis, kolla in det här:


Fast, egentligen så betyder det ju ingenting förutom att jag har världens bästa vänner!!! Verkligen galet gulligt, tack!


Okej nu kanske jag har låtit lite osmakligt självsäker men jag tror det beror på att jag försöker övertala mig själv om hur viktig jag är. För just nu känner jag mig väldigt liten på jorden, i världen! Jag ska till andra sidan jorden men vem bryr sig egentligen? Jag tänker ju på något naivt sätt att resten av världen ska gå i ide när jag inte är där. Men så är det ju inte nej... och det är väl bara bra antar jag! Härmed utlyser jag tillochmed en tävling i vem som fixat största förändringen i sig eller något i sitt liv till jag kommer hem i sommar! Vinnaren får, hmm... En falafel! Och ja, alla knep för att muta domaren är tillåtna.



Måste sätta på lite musik nu för det är så tyst... Allt känns så overkligt och det känns som att livet både slutar och börjar imorgon. Jag kanske gör saker och ting större än vad de är... Men tycker jag att det känns stort så är det stort :-) Och vilken låt i slumpmässiga uppspelningen kom nu? "Oh do not fly away" - Innocence Mission. Jodå det ska jag, flyga iväg, så det så. Hejdå :-)

Uppochner

Sådär ja, ny blogg skapad, resebloggen! Sista-helgen-hemma är precis slut och Veckan-då-jag-åker har precis börjat så idag blir en bra dag för första inlägget. Det kanske hjälper mig fatta att jag verkligen åker jättesnart. För här sitter jag, med rester från min uthyrda lägenhet liggande i drivor här och var i gamla rummet hos mamsen och pappsen. Jag borde packa ju! Och klockan, vad är klockan?! Om 10 min går bussen till Malmö och promenad och öl med Joss, men den missar jag ju nu. Får bli nästa. Hur ska det gå? Jag måste ta tag i RÄTT saker om jag ska komma iväg över huvud taget? Fast det gör jag ju, det är det som är så konstigt, om några dagar vare sig jag vill det eller ej har min resa börjat! Och jag VILL jag vill jag vill!!! Det kommer bli... bra! Det är bara lite uppochner nu.

Avskedsfesten i lördags blev såklart jättetrevlig, bara för att påminna mig om alla er, världens bästa vänner! Kommer sakna er, det där, fest, snack, skratt, så mycket! Alla som var där och en del som inte var där... Ni som var där fick iallafall se en skymt av lilla Staffanstorp, ja grattis till er... Staffanstorp är knäppt, jag tror att jag bor här nu för att kontrasten till stora världen ska bli ännu större. Jag kommer nog bara stå och gapa och vara allmänt förundrad över allt där ute i början. Det här stället är... hmm... vet inte ens om det går att beskriva men jag kan nog bli knäpp (mer än vanligt) här ute.

Fast jag längtar inte bort från något men jag är rätt säker på att jag längtar till något, vad det än kan vara.

Men vad tänkte jag på egentligen? Jag missade ju inte alls bussen, tänkte en halvtimme fel. Så, gotta go, men will be back! Nästa gång är jag ännu närmare... Eller kanske till och med på väg och borta!