imorse jag drömde...

Imorse drömde jag först att jag åkte hem, det var så skönt! Sen drömde jag läskiga grejer. Jag gick på en gata någonstans och såg någon med ett långt svärd gå förbi mig. Precis när han/hon passerat ser jag (genom ögon i nacken?) att han lugnt och sansat sticker svärdet i sig själv mot en vägg. Då först kopplar jag och fattar att det verkligen var ett svärd han hade och att saker och ting inte står rätt till. Jag fattar ett snabbt beslut att bara dra därifrån, någon annan kan ta hand om knäppot som håller på att dö. Men lite längre bort kommer fler med långa svärd, de bara går, sakta, som zombies, så jag är inte rädd än, jag kan lätt springa ifrån dem.

Lite tidigare i drömmen: Jag träffar någon som jobbar typ som taxi-bud, för ett mentalsjukhus, hmm... konstigt jobb, men så var det. Och mamma tyckte att det där låter ju superintressant, hade inte det varit något för mig att göra i framtiden kanske? Jag funderade, och kände att jo, visst, det hade jag nog faktiskt kunnat tänka mig! Jag förstod inte riktigt varför mamma ville det, jag skulle ju för det första vara omringad av psykiskt sjuka och störda människor, och för det andra skulle jag köra bil och vara ute i farliga trafiken hela dagarna. Men whatever, det verkade kul och skönt att mamma tyckte det också!

Sen plötsligt, så är jag alltså jagad av zombies. För även om de är långsamma så blir de fler och fler. Och jag vet inte om de bara vandrar runt där helt oskyldigt med sina svärd eller om de vill sticka svärden i mig. När de börjar sticka svärden i andra runt omkring mig förstår jag dock att de nog inte kommer lämna mig ifred heller. Till att börja med hittar jag människor som jag kan fly tillsammans med och vi försöker gemensamt vinna över svärd-folket. Men efter hand vet jag inte vilka jag kan lite på, vilka som är goda och vilka som är zombies, eller om det över huvud taget finns goda zombies. Jag börjar döda alla jag hittar för säkerhets skull. Jag har inget svärd men jag kväver dem, trampar på halsen medan de ligger ner. Men känslan när jag trampar, och kommer igenom, nästan känner marken... och så vet jag inte om de är goda eller onda, behövde jag döda? Fy, hemsk dröm!!!

För första gången på länge länge, även om jag tänkt på det länge länge, lyckades jag gå upp tidigare än jag måste och hann göra saker på förmiddagen innan jag börjar jobba. Tack hemska dröm... fick mig upp ur sängen iallafall!