13 april, söndag

Min lilla mormor finns inte mer... Och jag är på andra sidan jorden och kan inte säga hejdå. Det känns lite jobbigt men det får va okej. Men just nu känns det verkligen som jag är långt bort, från allt. Jag tror jag är så långt bort så jag inte riktigt förstår att där hemma finns ingen mormor längre. Jag hade kanske behövt en begravning för att känna det ordentligt. Men jag tror att jag sa hejdå för ett år sen ändå.

Annars är det bra... Börjar bli aningen trött på att jobba så det ska bli skönt att sluta snart och dra iväg på äventyr. Mina planer (som kan ändras hur som helst när som helst) är: Mitten/slutet av maj åker (kanske) jag till Sydney och partajar med Chez en helg. Sen tar jag tåget över till Perth. Det tar 3 dagar... Via Adelaide. Jag undrar om jag kommer bli uttråkad eller om det bara kommer vara jätteskönt att sitta där på tåget och stirra ut i ödemarken kanske med musik i öronen och någon film på datorn (innan batterierna tar slut och man kanske inte kan ladda upp igen på tåget...)?! Alternativet är att flyga. Men jag har ju inte direkt någon brådska någonstans så jag tror nog tåg ändå. Sen gör jag västkusten ända tills det är dags att återvända till Sydney för att flyga till Singapore. Där Callekanin väntar!!! Tjoho! Det kommer bli så kul, längtar redan, även om mina egna äventyr i Oz säkert också blir jättebra!