En kväll med mig själv

Det är skärtorsdag. Jag skulle jobbat ikväll men gick hem efter en timme! Vi var för många ändå och inget att göra och jag var inte på humör att städa sånt som inte behöver städas eller bara lulla runt och låtsas jobba och prata med de andra töntarna (ja en del iallafall) jag jobbar med. Och framför allt kände jag inte för att fån-le mot gästerna! Istället vandrade jag ut genom dörren och ner genom stan. Gick medvetet inte till närmaste tågstationen för jag ville få tid att tänka. Och lyssna på iPoden... Jag gör det allt för lite, men stan blir annorlunda med soundtrack och jag gillar det. Jag funderade på vad jag skulle göra med min nyvunna frihet för ikväll och kom ganska snabbt fram till: ingenting. Alltså att jag skulle göra ingenting. Och det är precis vad jag gör! Ingenting, med ingen! Och OJ vad jag behöver det! För första gången på evigheter är jag själv. Och jag måste få vara det för annars kommer jag tappa bort mig själv. Det var så längesen så jag hade nästan glömt hur det var att bara umgås med mig själv! Men jag är så extremt trevlig, lättsam, intressant, intelligent, helt enkelt helt underbar, så jag borde verkligen umgås med mig själv oftare!

Missförstå mig rätt, jag gillar människor också. Vissa... Ibland... Förra helgen gillade jag en hel massa människor och hade roligare än på länge länge! Men det är fan att man ska behöva ha kul i hemlighet... hmm... Jag har tänkt en massa på sistone. Men jag tror att jag får återkomma med slutsatserna av mitt tänkande för det är inte riktigt klart än. Det enda jag vet är att jag vill resa och uppleva ännu mer innan jag är klar här. Och jag kan göra precis vad jag vill. Alltså tänker jag göra det.