Perth

3 minuter pa mig att skriva!! Vi ar i Perth, fastnade har nagra dagar mer an vi tankt for det fanns inga lediga campervans. Men vi har det bra, har hittat en engelsman att slapa med oss pa var road trip. Det ska verkligen bli superjatteroligt att komma ivag, spannande ocksa!! Jag ska kora pa fel sida! Och vi ska sova ute i vildmarken! Och uppleva en massa bra! Nu ar tiden ute! Kram!!!

sista Melbourne-bilderna

byebye Melbourne!

Om några timmar sitter jag och Suzanne på planet till Perth! Om några dagar börjar vår minst 450 mil långa road trip längs västkusten upp till Darwin! Det ska bli superkul och spännande och det kommer bli helt fantastiskt kul tror jag! Men det är svårt, lämna Melbourne, mitt hem, alla här, framför allt en speciellt såklart... Och så alla servitörer, servitriser, diskare och kockar som varit min familj för ett tag, jag kommer sakna allt det där också, även om det varit jobb. I lördags jobbade jag mitt sista skift. Jobbmässigt var det en himla skitkväll, alla gäster var gnälliga och tråkiga, och jag gick mest runt och försökte fatta att det snart var över, vilket varken kändes bra eller dåligt, bara märkligt. Jag fick sluta först iallafall, gick över till Rare och väntade på att Dom och Suzanne skulle bli klara, vi skulle ut och dricka några avskedsdrinkar. Resten av kvällen blev bäst! Vi fick med oss 7-8 till som ville ta farväl av mig och jag kände mig som drottning på balen... eller nåt... vad man nu säger. Det var iallafall supertrevligt, tyckte inte bara jag (som blev bjuden på en drink från var och en, klart det blev trevligt då!), alla hade kul! Innan natten var slut hade jag dessutom fått en halsduk och en bukett blommor som avskedspresent.

Så ja... iallafall... Perth, västkusten, Darwin, tillbaka till Melbourne några dagar, Sydney, Singapore, London, hem!!! Det är inte långt kvar nu! Men upplevas ska det, sista tiden, jag tror att en väldigt bra tid börjar NU!

stackars stackars mig

Jag har varit förkyld sen i måndags, och imorse öste regnet ner, verkligen ÖSTE, så jag bestämde mig för att va sjuk på riktigt idag och inte lämna mitt hem. Det känns bra, jag ligger under täcket och äter glass med sirap och cocopops, läser bok och tycker allmänt synd om mig själv. I måndag mådde jag ok, i tisdags var värsta skitdagen på länge, alla kategorier, och igår kämpade jag mig igenom ännu en dag med dubbla skift trots att halsen gjorde ont ont. Så jag är värd min vila idag.

Jo i tisdags... Jag vaknade förkyld och hes men tog mig iallafall in till stan till Rare (steakhouse nr 2) och hoppades på en lugn lunch, folk verkar fortfarande inte ha hittat dit trots att det varit öppet i typ 3 månader nu. Det kunde jag ju glömma, istället fick jag ett stort bord med 18 hungriga och törstiga män att ta hand om. Gick ju inte att viska där inte... Och inte ville de lämna stället heller, efter några kilo kött och ett antal flaskor vin var de på topphumör. Trots enorma protester från mina gäster (jag var tydligen inte så otrevlig som jag kände mig) kunde jag till slut få min rast iallafall. Därefter hände inte så mycket dåligt, jag åt en stek på Squires, mumsigt som alltid, och sen gick jag och klippte mig, och blev nöjd! Vid sju-tiden började jag jobba igen, och vid åtta-tiden mitt i rusningen gick strömmen på nedervåningen. Allt blev mörkt och rökigt, eftersom inga fläktar fungerade kom all rök från grillen ut i restaurangen. Jag trodde nog, som de flesta, att det skulle lösa sig inom några sekunder eller någon minut iallafall, men så enkelt var det inte. I början fortsatte vi jobba som vanligt, sen fick vi bjuda på lite gratis drinkar m.m som kompensation. När det började dra ut på tiden och röken fortsatte strömma ut (de fortsatte göra mat till gästerna på ovanvåningen som fortfarane hade ljus) lämnade en del gäster, en del gick hem och en del gick till Rare. En del av vår personal blev också skickade över till Rare så kvar var bara jag, manager-dave, cass och retard-pedro. Och jag hade ont i halsen... och röken gjorde det ju inte bättre. Var tvungen att leka rökdykare och dyka ner och hämta mat och dricka till ovanvåningen. Allt blev kaos eftersom dator med notor m.m inte funkade. Inte diskmaskinen heller ju... Elektrikern var en halvtimme bort och sen tog det ytterligare ungefär en timme innan strömmen kom tillbaka. Folk i allmänhet var iallafall schysta och en del tyckte det var mysigt och romantiskt med mörkret och röken. Lite innan 12 hade vi ordnat upp det mesta och jag gick ut mot busshållplatsen. Jag såg att bussen var där, den stod precis vid hållplatsen och väntade på grönt ljus. Jag sprang över gatan och vinkade och knackade men IDIOT-chaffisen låtsades inte se mig. Det är OMÖJLIGT att han inte såg mig. Sen körde han. Då kände jag för att lägga mig på marken och gråta en skvätt. Nästa buss kom bara några minuter senare. Men ändå... himla skitolycksdag helt enkelt.